Thursday 1 April 2010 photo 1/1
|
Thursday 1 April 2010 photo 1/1
|
Du frågar mig varför jag ska bli djup. men jag försäkrar dig, än har jag inte träffat botten.
________________________________________________________
det var länge sen hon öppnade sig. även för sig själv.
hennes sätt att bearbeta saker och ting i skrift.
hon har glömt.
hon förstod att det kanske var bättre att stänga inne allt.
om hon inte fick öppna sig för han, varför ens för sig själv?
han stängde dörren eftersom djupare känslor var överskattat.
hon var för lättpåverkad. hon var för feg. ÄR för feg.
men hur lätt är det att öppna sig när någon konstant trycker ner locket?
hon har blivit rädd att säga som det är.
när de har älskat får hon bita sig hårt i läppen för att inte känslorna ska få fritt spelrum och storma honom som en våg på öppet hav.
hon får bita sig för att inte berätta hur mycket hon älskar honom.
hur mycket hon behöver honom.
hon förstod aldrig första dagen de träffades att det skulle bli dem till slut.
men redan då började någonting gro i rasande takt.
ju mer de lärde känna varandra desto mer förstod hon hur "perfekt" han var för henne.
deras liv smälte samman som två perfekt passande pusselbitar,
där bit efter bit med minnen och upplevelser de hade tillsammans senare lagts dit och omfamnat de urspungliga två som ett mjukt och tryggt bomullstäcke..
hon vet att det är dem. att det dem har är något som aldrig tidigare kännts sådär rätt förut. <3