May
Sunday 16 August 2009 photo 1/1
|
Jag känner dig så väl redan, men det känns alltid lika olidligt och hopplöst när du slår till.. Ensamhet. Ensamhet är för mig den värsta sjukdomen som finns, den ger en fria tyglar till allt, eftersom man glömmer titta runt bakom ens axlar för att se de människor som fortfarande finns kvar. Men utan denna vetskap, vem har man inte annat än sig själv och sina tankar? och en stor avundsjuka till alla de som redan har hittat sina egna..
Jag känner mig förvirrad. Hur botar man ensamhet egentligen? Jag sitter fastklämd någonstans emellan två världar, jag tillhör varken dem, eller dem. Jag kämpar med att få nya kontakter, men det ger mig bara en överflödig känsla av efterhängsenhet och att vara patetisk.. Ibland känns det som att man var dömd till födseln att bli lite mer ensam än alla andra, att man får vara egen med sig själv istället...
- Writers without homes
Jag känner dig så väl redan, men det känns alltid lika olidligt och hopplöst när du slår till.. Ensamhet. Ensamhet är för mig den värsta sjukdomen som finns, den ger en fria tyglar till allt, eftersom man glömmer titta runt bakom ens axlar för att se de människor som fortfarande finns kvar. Men utan denna vetskap, vem har man inte annat än sig själv och sina tankar? och en stor avundsjuka till alla de som redan har hittat sina egna..
Jag känner mig förvirrad. Hur botar man ensamhet egentligen? Jag sitter fastklämd någonstans emellan två världar, jag tillhör varken dem, eller dem. Jag kämpar med att få nya kontakter, men det ger mig bara en överflödig känsla av efterhängsenhet och att vara patetisk.. Ibland känns det som att man var dömd till födseln att bli lite mer ensam än alla andra, att man får vara egen med sig själv istället...
- Writers without homes
Visa toppen
Show footer