Wednesday 14 April 2010 photo 1/3
|
Ingen får ta åt sig just nu, men för tillfället äcklas jag av mänskligheten och den existensen vi alla rutats in i. Den här ramen, att se hur alla snurrar runt varandras fötter, dansar genom så många olika medvetanden. De sätter krokben för varandra alltför ofta, och många snaver på sina egna hälar. Det ser så löjligt ut, varje steg ser ut som ett felsteg, även om det är den mjukaste rörelse du någonsin skådat, eller den mest flexibla och vigaste.
"Livet är inte en dans på rosor, livet är en dans med svåra steg"
Ja, jag är medveten om att det är en bit ur en Lars Winnerbäck låt. Den texten säger mig annars väldigt mycket, men nu när jag förvandlats till samma betraktare på avstånd så tar jag distans till allt som innebär livet. Jag behöver det, för tanken på människor som dansar och socialiserar runt varandra gör mig just nu komplett illamående.
Ni gör mig illamående, jag gör mig själv illamående!
No offence som sagt, det här är inget personangrepp, är lite objektiv i min subjektivism bara.
Ƹ̵̡Ӝ̵̨̄Ʒ Mänskligheten kväver mig just nu, så jag kräver lite distans. Tror jag.
Ja, jag är medveten om att det är en bit ur en Lars Winnerbäck låt. Den texten säger mig annars väldigt mycket, men nu när jag förvandlats till samma betraktare på avstånd så tar jag distans till allt som innebär livet. Jag behöver det, för tanken på människor som dansar och socialiserar runt varandra gör mig just nu komplett illamående.
No offence som sagt, det här är inget personangrepp, är lite objektiv i min subjektivism bara.