Friday 30 April 2010 photo 1/1
|
Tänk det inte som slutet utav ett kapitel,
utan början på en helt ny bok i trilogin om mitt liv.
Min egen själsbiografi som bara jag kan skriva på och som bara jag kan följa med analytikerns intensiva öga, de som ger insikt bortom det någon annan kan ge mig.
Det har varit en självständig vecka, jag har tillbringat tid med den person jag känner mig som mest osäker med; min närmsta vän, min närmsta fiende, mitt osäkraste kort, men ack mitt enda frikort till himmelen; Jag. Mig. Christian. En person, med egna mål med ett liv som bara är mitt eget.
Det har varit ångerfyllda perioder, flera tårar har fällts, jag har haft flera verklighetsskildrande mardrömmar som satt även nästa dag i svajning. Allting har varit väldigt instabilt. Där det sociala livet annars har funnits har jag istället känt ilska, visat ilska, näst intill hävt ur mig ilskan.
Idag är det iallafall fredag och jag ska väl se veckan som en lycka, trots att jag i praktiken varit många vingslag ifrån den. Men nu kan jag iallafall blicka ut över min filosofiäng och inse, att trots denna smärta, så har vinden skjutit upp under mina armar och jag har flugit sträckor. Inte som en fågel, det är målet, men som en flygande drake, sålänge där finns vind att hålla mig uppe så är chansen stor att jag kommer upp igen; Jag har nämligen lärt mig känslan av att kunna flyga på egen hand, med en ljummen vind smekandes av och an mot mina fingrar.
Nu ska vi iallafall försöka vara lite sociala den här helgen.
Om det inte går bra, har jag ytterligare en självständig vecka att se fram emot. Ja, jag ser fram emot den, för jag kommer nu utvecklas mycket på kort tid! Bakslag kommer därför bli många, men i min värld finns där inga bakslag som går att pusta bort eller helt enkelt vänta ut.
Go Kjolle, GO GO GO!
Tänk det inte som slutet utav ett kapitel,
utan början på en helt ny bok i trilogin om mitt liv.
Min egen själsbiografi som bara jag kan skriva på och som bara jag kan följa med analytikerns intensiva öga, de som ger insikt bortom det någon annan kan ge mig.
Det har varit en självständig vecka, jag har tillbringat tid med den person jag känner mig som mest osäker med; min närmsta vän, min närmsta fiende, mitt osäkraste kort, men ack mitt enda frikort till himmelen; Jag. Mig. Christian. En person, med egna mål med ett liv som bara är mitt eget.
Det har varit ångerfyllda perioder, flera tårar har fällts, jag har haft flera verklighetsskildrande mardrömmar som satt även nästa dag i svajning. Allting har varit väldigt instabilt. Där det sociala livet annars har funnits har jag istället känt ilska, visat ilska, näst intill hävt ur mig ilskan.
Idag är det iallafall fredag och jag ska väl se veckan som en lycka, trots att jag i praktiken varit många vingslag ifrån den. Men nu kan jag iallafall blicka ut över min filosofiäng och inse, att trots denna smärta, så har vinden skjutit upp under mina armar och jag har flugit sträckor. Inte som en fågel, det är målet, men som en flygande drake, sålänge där finns vind att hålla mig uppe så är chansen stor att jag kommer upp igen; Jag har nämligen lärt mig känslan av att kunna flyga på egen hand, med en ljummen vind smekandes av och an mot mina fingrar.
Nu ska vi iallafall försöka vara lite sociala den här helgen.
Om det inte går bra, har jag ytterligare en självständig vecka att se fram emot. Ja, jag ser fram emot den, för jag kommer nu utvecklas mycket på kort tid! Bakslag kommer därför bli många, men i min värld finns där inga bakslag som går att pusta bort eller helt enkelt vänta ut.
Go Kjolle, GO GO GO!
Comment the photo
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/kjolle/455165084/