May
Saturday 8 May 2010 photo 13/13
|
Torrdass i Wämöparken, dags att skita ur sig de tankar som bara inte går att organisera för stunden. Var förövrigt den mest ohyggliga toalett jag förmått mig att vistas i, inte konstigt att så många jag känner har bakteriefobi. Gjorde vad jag kunde för att göra rent toasittsen, men hur mkt jag än torkade så kvarstod lukten. Jag tänkte inte agera avloppsrensare, särskilt då det inte fanns något avlopp att rensa. Och nu blev allt plötsligt oerhört meningslöst.
Jag smsade Täymie, tittade ut över de fina gässen, betraktade när jag ingav dem hopp om lite föda. Jag fick en klump i halsen, eftersom jag inte kunde tillfredsställa deras behov. Så jag backade, bad om ursäkt igen och lutade mig istället över getternas staket. Smsade som sagt Täymie och rådfrågade om vissa funderingar jag har om livet, eller där jag befinner mig just nu. Avvakta kanske vore det bästa valet, om jag inte vill råka såra mig själv i förbifarten? Inte låta något sätta mitt liv i standby, i väntan på en viss händelse eller känsla. Bara låta mitt liv fortsätta oberoende av omständigheterna.
Jag kom till underfund med mina innersta önskningar.
Leva med mig, hitta mig, älska mig
Mina nya filosofiska, dock väldigt subjektiva synsätt har verkligen givit färg åt mitt liv. Jag insåg att det finns skönhet i att hitta sig själv, att kämpa för sig själv och det liv man kommer få dras med åtminstone femtio år till. Det känns fint att nya vägar öppnar sig, gamla känslor blir ersatta utav nya och vissa bleknar helt enkelt, tillsammans med den blekgråa dimman.
Precis som avfallstankarna jag hävde ur mig i torrdasset,
låter jag de sista skrapresterna dugga mot marken och avdunsta,
sätta världen i en genomskillnig slöja. Visst stör den sikten, men jag har lärt mig att se igenom. Jag ser igenom, accepterar och går vidare!
Så innan jag börjar dra mer fjantiga "bajs" metaforer, sätter jag ena foten framför den andra, låter den vika gräset mot sin sulkant och gör sedan samma sak med andra foten;
Det blir en rörelse, som tar mig framåt,
jag går, jag strävar, jag springer, jag kommer hem,
jag är påväg i rätt riktning.
(Lyckad filosofirunda ifrån stan till Östratorp)
Torrdass i Wämöparken, dags att skita ur sig de tankar som bara inte går att organisera för stunden. Var förövrigt den mest ohyggliga toalett jag förmått mig att vistas i, inte konstigt att så många jag känner har bakteriefobi. Gjorde vad jag kunde för att göra rent toasittsen, men hur mkt jag än torkade så kvarstod lukten. Jag tänkte inte agera avloppsrensare, särskilt då det inte fanns något avlopp att rensa. Och nu blev allt plötsligt oerhört meningslöst.
Jag smsade Täymie, tittade ut över de fina gässen, betraktade när jag ingav dem hopp om lite föda. Jag fick en klump i halsen, eftersom jag inte kunde tillfredsställa deras behov. Så jag backade, bad om ursäkt igen och lutade mig istället över getternas staket. Smsade som sagt Täymie och rådfrågade om vissa funderingar jag har om livet, eller där jag befinner mig just nu. Avvakta kanske vore det bästa valet, om jag inte vill råka såra mig själv i förbifarten? Inte låta något sätta mitt liv i standby, i väntan på en viss händelse eller känsla. Bara låta mitt liv fortsätta oberoende av omständigheterna.
Jag kom till underfund med mina innersta önskningar.
Leva med mig, hitta mig, älska mig
Mina nya filosofiska, dock väldigt subjektiva synsätt har verkligen givit färg åt mitt liv. Jag insåg att det finns skönhet i att hitta sig själv, att kämpa för sig själv och det liv man kommer få dras med åtminstone femtio år till. Det känns fint att nya vägar öppnar sig, gamla känslor blir ersatta utav nya och vissa bleknar helt enkelt, tillsammans med den blekgråa dimman.
Precis som avfallstankarna jag hävde ur mig i torrdasset,
låter jag de sista skrapresterna dugga mot marken och avdunsta,
sätta världen i en genomskillnig slöja. Visst stör den sikten, men jag har lärt mig att se igenom. Jag ser igenom, accepterar och går vidare!
Så innan jag börjar dra mer fjantiga "bajs" metaforer, sätter jag ena foten framför den andra, låter den vika gräset mot sin sulkant och gör sedan samma sak med andra foten;
Det blir en rörelse, som tar mig framåt,
jag går, jag strävar, jag springer, jag kommer hem,
jag är påväg i rätt riktning.
(Lyckad filosofirunda ifrån stan till Östratorp)
Visa toppen
Show footer