Monday 31 May 2010 photo 4/4
|
Frihet, galler och perfektion.
Att vara vid liv, det kallas för somliga; frihet.
Att vara lycklig, det kallas för somliga; livskvalité.
Att vara medveten med tankar och känslor, det kallas för somliga, en plåga.
Att vår väg inte är utstakad ifrån födseln,
att där finns så många vägar att ta,
det bidrar till ångest.
Vi är rädda för total frihet, men vi fryser bakom täta galler.
Ångest av att kämpa, ångest av att låta lättjan styra vardagen åt oss.
Jag kan bara säga att livet handlar om just det,
inte lyckan i sig, inte friheten i sig, utan strävan efter det ouppnåeliga.
Vissa nöjer sig inte förrän de står högst uppe i klocktornet och låter dess klang eka mellan alla världens hörn, andra är glada över att solen, ännu en dag, reflekteras i deras morgontrötta ögon.
Självklart är lyckan subjektiv, hela livet kan tolkas på ett så otaligt många vis.
Men vad jag tycker man borde komma underfund med, att trots att livet är en strävan efter det som ger oss lycka, livskvalité, hopp om att leva vidare, hopp om att leva vidare OCH vara lyckliga. Så se inte perfektion som den bokstavliga perfektion. Använd istället friheten och alla de verktyg som blivit dig tilldelade eller utvecklade och lev ut smärtan, sorgen, glädjen och hopplösheten. De är alla känslor, vissa utvecklas ur en brist i frihet, andra genom att stå ensam vid en skiljeväg. Livet är inte perfekt, där finns dock inget objektivt värde utav perfektion, och det säger att frihet och fångenskap går hand i hand med varandra.
Ja, vi är fria i vår fångenskap,
och det är vår uppgift att i en tillvaro som i grunden är meningslös,
göra det bästa för att balansera ut smärtan med glädjen.
För frihet, galler och strävan efter dig, ouppnåeliga perfektion
är själva glädjen med att vara vid liv.
Att vara lycklig, det kallas för somliga; livskvalité.
Att vara medveten med tankar och känslor, det kallas för somliga, en plåga.
Att vår väg inte är utstakad ifrån födseln,
att där finns så många vägar att ta,
det bidrar till ångest.
Vi är rädda för total frihet, men vi fryser bakom täta galler.
Ångest av att kämpa, ångest av att låta lättjan styra vardagen åt oss.
Jag kan bara säga att livet handlar om just det,
inte lyckan i sig, inte friheten i sig, utan strävan efter det ouppnåeliga.
Vissa nöjer sig inte förrän de står högst uppe i klocktornet och låter dess klang eka mellan alla världens hörn, andra är glada över att solen, ännu en dag, reflekteras i deras morgontrötta ögon.
Självklart är lyckan subjektiv, hela livet kan tolkas på ett så otaligt många vis.
Men vad jag tycker man borde komma underfund med, att trots att livet är en strävan efter det som ger oss lycka, livskvalité, hopp om att leva vidare, hopp om att leva vidare OCH vara lyckliga. Så se inte perfektion som den bokstavliga perfektion. Använd istället friheten och alla de verktyg som blivit dig tilldelade eller utvecklade och lev ut smärtan, sorgen, glädjen och hopplösheten. De är alla känslor, vissa utvecklas ur en brist i frihet, andra genom att stå ensam vid en skiljeväg. Livet är inte perfekt, där finns dock inget objektivt värde utav perfektion, och det säger att frihet och fångenskap går hand i hand med varandra.
Ja, vi är fria i vår fångenskap,
göra det bästa för att balansera ut smärtan med glädjen.
För frihet, galler och strävan efter dig, ouppnåeliga perfektion
är själva glädjen med att vara vid liv.
Comment the photo
3 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/kjolle/459801495/