May
Tuesday 8 June 2010 photo 3/3
|
PÅ GRÄNSEN till 5 utav 5 -
För de som föredrar betyg framför innehåll, för att spara på sin värdefulla tid i livet.
Då har jag äntligen sett detta mästerverk till film. En utav de första filmerna jag sett som kan vara underhållande, inspirerande, obehagligt psykologisk och allmänt ALLT i ett... Ah, känns som att filmen försökte dra i mina filosofiska nervtrådar! Men nu ska jag inte överanalysera, det är inget jag gillar när jag ska skriva en konkret recension.
För det första var det Apocalypse REDUX jag såg, vilket innebär 53 minuter längre, och förbättrad ljud och bildkvalité. Det märks, men bortsett ifrån det är den här oerhört visuellt stiliserad om man jämför med andra filmer som kom under samma årtionde! (70-talet, eller slutet utav samma decennium)
Där är transparenta bilder mot en översikt över Vietnams tjocka djungel, fina kamervinklar som följer ett tiotal helikoptrar över vattnet, med klassisk musik som psykologisk terror, för att röja undan en liten vietnamesisk by. Verkligen klassisk scen, fångar verkligen krigets meningslöshet! När officern börjar prata om att surfa på vågorna när granater fortfarande ljuder kring honom, det är mer än bara klockrent...
Alla spelar sina roller långt över strecket, särskilt Martin Sheen (Charlie Sheens fader) som den frånvarande krigsveteranen, han som längtar till sitt nyetablerade hem i krigets galenskap. Generalen som de är ute efter, den mannen som förlorat förståndet och ska assassineras utav samma huvudperson, är ett med sin roll! Jag ska inte beskriva hans beteende, men det gav mig verkligen kalla kårar.
Filmen är välspelad, sjukt stilistisk och väl genomtänkt! Tåls att diskutera, vilket jag gjort med mig själv ett bra tag nu. Sluta dra i mina grubbeltrådar!
PÅ GRÄNSEN till 5 utav 5 -
För de som föredrar betyg framför innehåll, för att spara på sin värdefulla tid i livet.
För det första var det Apocalypse REDUX jag såg, vilket innebär 53 minuter längre, och förbättrad ljud och bildkvalité. Det märks, men bortsett ifrån det är den här oerhört visuellt stiliserad om man jämför med andra filmer som kom under samma årtionde! (70-talet, eller slutet utav samma decennium)
Där är transparenta bilder mot en översikt över Vietnams tjocka djungel, fina kamervinklar som följer ett tiotal helikoptrar över vattnet, med klassisk musik som psykologisk terror, för att röja undan en liten vietnamesisk by. Verkligen klassisk scen, fångar verkligen krigets meningslöshet! När officern börjar prata om att surfa på vågorna när granater fortfarande ljuder kring honom, det är mer än bara klockrent...
Alla spelar sina roller långt över strecket, särskilt Martin Sheen (Charlie Sheens fader) som den frånvarande krigsveteranen, han som längtar till sitt nyetablerade hem i krigets galenskap. Generalen som de är ute efter, den mannen som förlorat förståndet och ska assassineras utav samma huvudperson, är ett med sin roll! Jag ska inte beskriva hans beteende, men det gav mig verkligen kalla kårar.
Filmen är välspelad, sjukt stilistisk och väl genomtänkt! Tåls att diskutera, vilket jag gjort med mig själv ett bra tag nu. Sluta dra i mina grubbeltrådar!
Visa toppen
Show footer