May
Thursday 2 December 2010 photo 2/2
|
Jag har upptäckt så otroligt mycket musik. Men har inte haft ork att delge vad som händer i mitt liv, inte ens då jag sitter framför datorn. Men jag inser ju att tiden finns med mig, och bilddagboken är alltid ett bra sätt att hålla kontakten med sina nära och kära! Istället för facebook - som i mina ögon är en lite ytligare värld där man inte säger mer intressanta saker än att man måste till Ica och köpa nytt toalettpapper - ska jag fokusera mer tid här. Dock inte med något destruktivt tjofs, utan för att delge information (Inget byråkratiskt, förstås) om mitt liv.
Hospice av the Antlers är hursomhelst min största upptäckt för det senaste året. Albumet har en sådan känslomässig tyngd, så mjuka, vemodiga kanter i ett album som strålar om perfektion! Helheten är svår att undgå, för ovanlighetens skull känns det inte som ett album med vitt spridda låtar, utan ett genomtänkt album med en historia, en stil, men ändå en mångfald som gör att man inte tröttnar. Albumet går full cirkel när den når sin sista låt, Epilogue, och springer tillbaks längs strandkanten för att återigen vada fram genom den grunda vattenytan. Prologue, som första låten heter, är där igen och det känns fortfarande som albumet rör sig framåt.
http://open.spotify.com/user/kjollee/playlist/4DrOC5xR0nagq3yIpPBfb0
Lyssna!
Jag har upptäckt så otroligt mycket musik. Men har inte haft ork att delge vad som händer i mitt liv, inte ens då jag sitter framför datorn. Men jag inser ju att tiden finns med mig, och bilddagboken är alltid ett bra sätt att hålla kontakten med sina nära och kära! Istället för facebook - som i mina ögon är en lite ytligare värld där man inte säger mer intressanta saker än att man måste till Ica och köpa nytt toalettpapper - ska jag fokusera mer tid här. Dock inte med något destruktivt tjofs, utan för att delge information (Inget byråkratiskt, förstås) om mitt liv.
Hospice av the Antlers är hursomhelst min största upptäckt för det senaste året. Albumet har en sådan känslomässig tyngd, så mjuka, vemodiga kanter i ett album som strålar om perfektion! Helheten är svår att undgå, för ovanlighetens skull känns det inte som ett album med vitt spridda låtar, utan ett genomtänkt album med en historia, en stil, men ändå en mångfald som gör att man inte tröttnar. Albumet går full cirkel när den når sin sista låt, Epilogue, och springer tillbaks längs strandkanten för att återigen vada fram genom den grunda vattenytan. Prologue, som första låten heter, är där igen och det känns fortfarande som albumet rör sig framåt.
http://open.spotify.com/user/kjollee/playlist/4DrOC5xR0nagq3yIpPBfb0
Lyssna!
Annons
Visa toppen
Show footer