May
Wednesday 19 January 2011 photo 2/2
|
En man, Paul (spelad av Ryan Reynolds) vaknar upp i en kista nedgrävd i sanden någonstans i Irak. Paul får snart vetskapen om att han hålls gisslan av en desperat Irakisk man, som kräver en lösensumma på fem miljoner kronor i utbyte mot hans liv. Med bara en mobil och några få föremål att lysa upp den klaustrofobiskt interiören försöker han så gott det går att ringa runt, skriva ned och sätta sina förhoppningar i sina bundsförvanter i Amerika att de ska finna honom, eller att de helt enkelt ska kunna svälja sin stolthet och betala lösensumman.
Mer intensiv än en actionfilm bara skulle kunna drömma om. Trots bara en medverkande skådespelare är det full fart ifrån början till slut. Först klastrofobin och desperationen, de kommer i vågor genom hela filmen. Frustrationen över att höra de Amerikanska myndigheterna tala långsamt, med byråkratiskt språk när hans syre rinner ur utrymmet en liter i sänder. Ibland slås han av tårar, de ersättas av ilska, som vidare exploderar panikångest, han har nämligen mindre ångestsymptom sedan tidigare att syret blir ännu svårare att spara på.
Det är mycket känslor och de spelas otroligt bra av Ryan Reynolds, vare sig han ligger i det stilla och låter blicken skena hektiskt fram och tillbaks mellan träplankorna i kistan, som när han vrålar i mobilen åt alla människors dumhet när de en efter en bevisar för honom att staten och dess rykte kommer före individen. Alla känslor vid en riktig krissituation är med i filmen och de spelas på ett realistiskt sätt, kraftfullt, men utan att låta sig genomsyras av melodrama.
Precis som hela filmens upplägg är det simplistiskt, inte enformigt, men man ser att regissören ville ge plats för skådespelaren att spela, han ville låta mannen göra situationerna, istället för att slänga på lager av lager utav musik, dramatiska tal över telefonen och annat överdrivet som skulle kunna ta plats inom detta lilla utrymme.
Istället är det ett fast mörker med en tändare, en ficklampa och ett lysrör som enda följeslagare att sprida ljus i en igenbommad tunnel av frihet; Den ersatt av fasta träväggar och metervis av sand att trycka på och infria hans lilla värld i mörker.
Syret tar slut, hans kontakter påvisar en brist på förnuft och världen krymper i denna klaustrofobiska thriller vars drama är klart större än bakgrundshistorien och det trånga utrymmet Paul försetts med. Men det gör detsamma, för det här är bland det mest intensiva och nerviga jag sett på länge!
Mer intensiv än en actionfilm bara skulle kunna drömma om. Trots bara en medverkande skådespelare är det full fart ifrån början till slut. Först klastrofobin och desperationen, de kommer i vågor genom hela filmen. Frustrationen över att höra de Amerikanska myndigheterna tala långsamt, med byråkratiskt språk när hans syre rinner ur utrymmet en liter i sänder. Ibland slås han av tårar, de ersättas av ilska, som vidare exploderar panikångest, han har nämligen mindre ångestsymptom sedan tidigare att syret blir ännu svårare att spara på.
Det är mycket känslor och de spelas otroligt bra av Ryan Reynolds, vare sig han ligger i det stilla och låter blicken skena hektiskt fram och tillbaks mellan träplankorna i kistan, som när han vrålar i mobilen åt alla människors dumhet när de en efter en bevisar för honom att staten och dess rykte kommer före individen. Alla känslor vid en riktig krissituation är med i filmen och de spelas på ett realistiskt sätt, kraftfullt, men utan att låta sig genomsyras av melodrama.
Precis som hela filmens upplägg är det simplistiskt, inte enformigt, men man ser att regissören ville ge plats för skådespelaren att spela, han ville låta mannen göra situationerna, istället för att slänga på lager av lager utav musik, dramatiska tal över telefonen och annat överdrivet som skulle kunna ta plats inom detta lilla utrymme.
Istället är det ett fast mörker med en tändare, en ficklampa och ett lysrör som enda följeslagare att sprida ljus i en igenbommad tunnel av frihet; Den ersatt av fasta träväggar och metervis av sand att trycka på och infria hans lilla värld i mörker.
Syret tar slut, hans kontakter påvisar en brist på förnuft och världen krymper i denna klaustrofobiska thriller vars drama är klart större än bakgrundshistorien och det trånga utrymmet Paul försetts med. Men det gör detsamma, för det här är bland det mest intensiva och nerviga jag sett på länge!
Annons
Visa toppen
Show footer