Sunday 5 December 2010 photo 1/1
|
Flickan som var så oskuldsfull vacker och så fin, plockade blommor på ängen och såg inget annat än lycka. Fast att alla ljög för henne, fast att hon blev bedragen i kärlek var hon ändå nöjd och tacksam. Hon tackade för det minsta och log även när någon gjorde henne illa. Hon blev orättvisst behandlad och hon var oälskad, hon visade medkänsla och var symatisk, ville ville så mycket mer med sit liv än vad hon kunde göra. Hon var född i fel tid. Hon ville framåt men alla stod still.
Alla stal, alla ljög alla var falska och onda.
inget stod rätt till men hennes liv gick vidare, hon flyttade till ett annat ställe, hon skrev ner sina planer som hon skulle, hon skulle ut i världen, hon skulle ha en man som hon åkte på sina resor med när hon än blev något äldre skulle hon köpa hus med sin man och skaffa barn..
Men inget av det blev det, hon hamnade i en liten lägenhet på Rosengård arbetslös och sjuk, hon hade ingen ork längre och vägrade gå ut. Det enda hon hade tid med var att tänka och hon känner efter med det här att vara fri och om det här är ett liv med någon mening i, det är ingen som tjatar längre, det är ingen här som ber henne stiga upp.
En dag går hon och plockar och hittar sina gamla brev, lite konstigt att läsa om gamla planer när hon vet hur det blev. Nu är det inen som skriver längre men det finns inget här som är värt att skriva upp.
Det fanns stunder när hon visste hurd et skulle va, men det som att hon glömt bort vad som var så bra, hon har för länge sen tappat lusten. Hon har för länge sen glömt bort vad som var värt någonting.
Hon tar sin sista suck läger sig i sängen, tar sina sista tableter och fyller sin mun med sprit. Sedan hon sakta somnar in.
För vad är det för lönt att leva ett meningslöst liv om man inte älskar det?
Annons