Sunday 1 January 2012 photo 1/2
|
Det har gått ett helt år sedan... det är egentligen ganska skadat.
Men om precis 2 timmar och 15 minuter trodde jag att livet slutade.
Jag var hemma hos Dennis ( min dåvarandra pojkvän) och hade haft en helt fantastisk kväll tillsammans med honom, men när vi skulle gå och lägga oss runt halv fyra var han frånvarande och besvärad, och tillslut sa han " Elie....." ( Enda gången Dennis använde/använder mitt smeknamn är när han verkligen är seriös) När jag redan halvsovande mumlade ett svar sa han; " Jag vill göra slut"
Först trodde jag att jag hört fel, bröt han med mig, klockan halv fyra hemma hos honom på nyår?! Men jag hade inte hört fel, han ville inte vara med mig längre, sa att han inte älskade mig, att han inte gjort det på länge, att han var kär i mig under sommaren och hösten, men att han ville ha mig tillbaka efter vår paus, endast på grund av att han inte visste vad annars han skulle göra. Han bad mig slå honom, vilket jag gjorde, min knutna hand träffade honom ordentligt hårt på kindbenet. Jag kunde inte ta mig någonstans utan fick ligga där bredvid honom i sängen och gråta mig till sömns.....
Klockan var halv åtta och jag klarade inte av det mer, jag smög upp, försökte att omärkt ta på mig mina kläder, men Dennis vaknade. " Ska du ta ett tidigt tåg?" mumlade han utan att se på mig. Jag svarade inte, tog bara min huvtröja och gick ner för trappan. I köket bröt jag ihop och blev sittande, lutad mot ett köksskåp. Jag vet inte hur länge det dröjde, men till slut hittade Dennis mamma mig, vi hade alltid haft en speciell kontakt hon och jag, hon satt med mig, tog emot mina tårar och mina osammanhängande meningar tills Dennis kom ner.
Det är kanske förståeligt att frukosten var ett helvete, att sitta där vid köksbordet medan spillrorna av hela min värld snurrade runt i huvudet, jag brydde mig inte ens om att dölja tårarna, lät dem trilla ner i min te mugg och samtidigt försökte jag få tag i min mamma. När klockan var kvart över tio, skickade hon ett sms och sa att hon körde nu och skulle vara framme om ungefär 5 minuter. Utan ett ord lämnade jag soffan där vi alla tre hamnat och gick upp, och ett par sekunder senare hördes steg i trappan. Dennis stod och såg på medan jag packade ihop dem få tillhörigheter jag hade kvar, stod där utan att säga något. I hallen stod han och studerade sina fötter då jag ställde frågan. " Var allt du gjorde, allt du sa, bara en lögn?" Då tittade han upp på mig och skakade på huvudet. "Nae.... det var det inte." mumlade han, gav mig en kram och jag stängde dörren efter mig......
Det är ganska sjukt, riktigt skadat om jag ska vara ärligt, när jag tittar på personen jag var när det här hände, känner jag inte igen mig själv, jag har växt något otroligt mycket sen den här dagen. Varför jag blottar ut mig och skriver det här? För att jag känner att jag inte längre behöver hålla det inom mig. Idag pratar Dennis och jag fritt om den här händelsen, det gör inte ont längre, det kan inte skada mig. Den här händelsen har stärkt mig, och det var en riktigt dålig start på året 2011 kan man väl säga. Jag grät i dagar, och när jag inte grät så sov jag av utmattning. Den här händelsen lärde mig också långt senare att jorden går inte under för att hjärtat går i bitar, det kommer komma en tid när man plötsligt känner det i hela kroppen, att det finns något som inte funnits där på länge, ett helt hjärta.
Annons
Camera info
Camera NIKON D90
Focal length 18 mm
Aperture f/11.0
Shutter 1/160 s
ISO 200
Comment the photo
Anonymous
Wed 4 Jan 2012 17:33
Gud vad hemskt att uppleva det så.. & ändå klagar vi på att man gör sluta via sms eller något :/
Koizoraa
Wed 4 Jan 2012 20:09
att göra slut via sms är fegt, bara fegt, och det har jag varit med om med samma kille också.
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/koizoraa/500325680/