March
Monday 28 September 2009 photo 2/2
|
Fan ta dig, Ondoy. Fan ta dig.
Filippinerna har nu sett den värsta tyfon sedan över 40 år tillbaka, och den är inte över en. Som vi vet nu är det MINST 140 döda, och många fler borta. Detta antagligen inte inräknat de som bor i slummen, som finns runt om i huvudstaden och angränsande delar av landet. Många har varit modiga och räddat liv, men det är fortfarande så många som är i nöd. Jag är så sjukt och jävla rädd just nu, tre av mina vänner är fortfarande borta, jag tror att Onnie vår förra maid mår bra, jag, men vi har inte fått kontakt med henne. Jag har inte nån aning om hur hennes systerdotter jag pratat med så många gånger mår. Förhoppningsvis bra. Det är värre med Allan och hans familj, Drivern som tog hand om oss när vi bodde där. Jag vet inte var han bor, och pappa är inte säker på att han fortfarande har en telefon. Bara tanken på att den man jag spenderat så många timmar kulturprat med skulle vara borta, eller värre är obegriplig. Jag vågar inte ens tänka på hans lilla son och tvilling döttrar, eller fru. Jag bara hoppas att de mår bra och är säkra, samma sak med Ina, Rita och Dalwan. Snälla, må bra. Ni och alla andra. Allan och hans familj är säkra, men alla deras saker förstörda. Usch. Men huvudsaken är att de lever.
Bilden är från Katipunan Road, där jag själv åkt många gånger utan vidare tanke. Samma sak med Zapote road och Edsa, som även de ligger riktigt risigt till just nu. Det är ofattbart, hur mycket en tyfon kan skada. Den jag var med om var ingenting jämfört med detta. Jag är inte religös, men jag har funnit mig själv att be till allt och inget, idag. Jag kan inte förstå att detta händer, vill inte tro det. Men det är oundvikligt, bilderna och informationen finns, och därmed finns oron.
Tanken på att mina vänner och de jag känt kan vara i fara skrämmer mig till tårar. Även de servitörer och servitriser jag småpratat med, samt andra jag sett och lett mot. De kanske inte lever längre, och jag kommer nog aldrig få veta heller. Andee och Yesska mår bra, samma sak med Pat och Jun. Men de andra? Jag vet inte. Och det skrämmer mig. Snälla, lev. Jag önskar jag kunde göra mer än att bara be, men det enda jag kan göra är att donera till Philippine National Red Cross. Varje krona de får in hjälper.
Tillsvidare, finns det mer information från Jin här. Jag är glad att de mår bra, några färre att oroa sig för.
http://behindinfinity.deviantart.com/journal/27461246/
Jag fortsätter följa philippineaid.com och philstar.com för mer information, och jag hoppas att så många som möjligt går att rädda.
Bilden är från Katipunan Road, där jag själv åkt många gånger utan vidare tanke. Samma sak med Zapote road och Edsa, som även de ligger riktigt risigt till just nu. Det är ofattbart, hur mycket en tyfon kan skada. Den jag var med om var ingenting jämfört med detta. Jag är inte religös, men jag har funnit mig själv att be till allt och inget, idag. Jag kan inte förstå att detta händer, vill inte tro det. Men det är oundvikligt, bilderna och informationen finns, och därmed finns oron.
Tanken på att mina vänner och de jag känt kan vara i fara skrämmer mig till tårar. Även de servitörer och servitriser jag småpratat med, samt andra jag sett och lett mot. De kanske inte lever längre, och jag kommer nog aldrig få veta heller. Andee och Yesska mår bra, samma sak med Pat och Jun. Men de andra? Jag vet inte. Och det skrämmer mig. Snälla, lev. Jag önskar jag kunde göra mer än att bara be, men det enda jag kan göra är att donera till Philippine National Red Cross. Varje krona de får in hjälper.
Comment the photo
6 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/komu/412972732/
Visa toppen
Show footer