February
Saturday 19 April 2008 photo 1/1
|
Döden är inget alls.
Den räknas inte.
Jag har bara slunkit in i rummet brevid.
Inget har hänt.
Allt är precis som det var.
Jag är jag och ni är ni och det gamla livet som vi levde så kärleksfullt ihop är oberört, oförändrat.
Vad vi än var för varandra är vi ännu.
Kalla mig det bekanta namnet.
Tala om mig på samma nonchalanta sätt som ni alltid gjort.
Låt inte ert tonfall förändrats.
Anlägg ingen tvungen allvarlig eller sorgsen min.
Skratta som ni alltid brukade skratta åt de små skämt vi gladde oss åt tillsammans.
Lek, le, tänk på mig, (Be för mig).
Låt mitt namn vara på allas läppar som det alltid varit.
Låt det uttalas utan ansträning, utan tillstymmelse till en skugga över sig.
Livet betyder allt det någonsin har betytt.
Det är likadant det alltid har varit.
Det finns en absolut och obrytbar kontinutet.
Vad är denna död annat än en försumbar olyckshändelse.
Varför skulle jag vara ur sinn bara för jag är ut syn?
Jag väntar ju blott på er en liten stund här någonstans i närheten alldeles om hörnet.
Allt är väl.
Denna dikt fick jag av min kusin när pappa dog. Hoppas den kan hjälpa dig som också har förlorat sin pappa i cancer eller förlolorat någon annan närstående.
Den räknas inte.
Jag har bara slunkit in i rummet brevid.
Inget har hänt.
Allt är precis som det var.
Jag är jag och ni är ni och det gamla livet som vi levde så kärleksfullt ihop är oberört, oförändrat.
Vad vi än var för varandra är vi ännu.
Kalla mig det bekanta namnet.
Tala om mig på samma nonchalanta sätt som ni alltid gjort.
Låt inte ert tonfall förändrats.
Anlägg ingen tvungen allvarlig eller sorgsen min.
Skratta som ni alltid brukade skratta åt de små skämt vi gladde oss åt tillsammans.
Lek, le, tänk på mig, (Be för mig).
Låt mitt namn vara på allas läppar som det alltid varit.
Låt det uttalas utan ansträning, utan tillstymmelse till en skugga över sig.
Livet betyder allt det någonsin har betytt.
Det är likadant det alltid har varit.
Det finns en absolut och obrytbar kontinutet.
Vad är denna död annat än en försumbar olyckshändelse.
Varför skulle jag vara ur sinn bara för jag är ut syn?
Jag väntar ju blott på er en liten stund här någonstans i närheten alldeles om hörnet.
Allt är väl.
Denna dikt fick jag av min kusin när pappa dog. Hoppas den kan hjälpa dig som också har förlorat sin pappa i cancer eller förlolorat någon annan närstående.
Men även om det känns svårt så får man ju tänka framåt..
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/konstigflicka/194873027/
Visa toppen
Show footer