Middagen kom och gick.

Det var väl som jag förväntat mig.
Mamma var elak och Gustaf satt och fnös åt varje mening jag sa, annars satt jag bara tyst och kollade ner i bordet och drömde mig så långt bort jag kunde.
En gubbe satt och fördömde veganer under hela middagen medans han lassade in fläskfile i käften och hade jag inte varit den kontrollerade kvinna jag är så hade han fått en tallrik i huvudet.
Det hände inte så mycket alls, jag försökte som sagt att inte lyssna på dem.
Men jag har nu fått min absolut första komplimang från mamma på jagvetintehurmånga år!!!
Eller, hon sa det inte till mig. Hon sa det till en av sina vänner och jag hörde.
Något om att jag var så estetiskt som håller på med både drama, foto, musik och syr.
Jag sa det till My, stötte till henne lite med armbågen och sa "Hörde du?! Mamma sa något snällt om mig!" och My såg lika chockad ut xD.
Tyvärr så råkade ju mamma också höra det där så hon blev ju skitsur såklart när vi inte spelade med i "Perfekta Familjen"-spelet.
Aja.

Sedan ringde Joss på kvällen och allt blev bra igen <3

Mjaouw, jag saknar dig cupcake!