Ibland så undrar jag om allt bra som händer mig är en dröm. Jag är rädd att vakna upp och börja prata om allt men sedan göra bort mig och inse att det är det jag drömmer om.

Jag är rädd at vakna upp och ha alla dåliga saker som hänt klänga på mig, trycka ner mig. Rädslan att bli lämnad, övergiven, sviken. Att det ska bli som förr.

Förut var det min högsta dröm. Att spola tillbaka tiden och uppleva de bra stunderna om och om igen. Men vad skulle jag ha för glädje av dem stunderna om jag visste att det skulle bli som det blev, ingen alls. Att kunna gå vidare i livet skulle vara omöjligt. Jag skulle aldrig våga. Man blir alltid tvingad. Förr eller senare så blir man tvingad att gå vidare. Även om man inte vill. Universum utvidgas, planeterna rör sig, jorden åker i varv, då är det omöjligt att stå still. Även om man inte vill röra sig ett steg.

Annons

The photo has no tags

PsykoNallen Sat 27 Nov 2010 22:11

Jag finns här! Vi är inte bara vänner för att flumma, vi kan prata också.<3

1 comments on this photo

December 2012