November
Friday 10 April 2009 photo 1/7
|
Min vackra pöjk. Det är rent förjävligt hur mycket jag saknar dig. Bara en vecka ifrån varandra och det känns redan outhärdligt. Fattar inte hur jag ska palla sommaren... Usch och fy. Får hoppas att det känns lättare då när man trots allt är igång och jobbar och får tänka på lite annat iaf.
Tänk va märkligt att det nästan kan göra ont att älska någon som älskar en tillbaks... Märkligt och motsägelsefullt, men dock sant.
En annan sak jag har funderat på är egentligen hur mycket tid vi människor spenderar till att oroa oss för saker. Ofta sådant vi inte kan påverka dessutom. Det händer ofta att jag går omkring och tänker och oroar mig för saker, som jag borde få gjort, istället för att ta itu med dem direkt. Sen när jag väl gör dem så går jag och ojar mig för att jag inte gjorde dem tidigare... Hur dum får man bli egentligen?
Jag tänker nog för mycket, och det är jag glad för iofs, men ibland skulle jag vilja trycka på off-knappen och bara flyta med strömmen, som ganska många tycks göra. Samtidigt kan man undra om det att "flyta med strömmen" gör en lyckligare. Jag tror inte det.
Som min goda moder brukar säga; "Livet är som gladiatorspel; det finns åskådare och så finns det de som slåss nere på arenan. Du kommer alltid vara en av dem som slåss."
På gott och ont.
Ibland skulle det ju vara skönt att bara få titta på när livet susar förbi. Men då skulle man ju missa så mkt roligheter å andra sidan.. Så det är väl bara att fortsätta slåss, I suppose. :P
Carpe Diem för tusan! :)
Tänk va märkligt att det nästan kan göra ont att älska någon som älskar en tillbaks... Märkligt och motsägelsefullt, men dock sant.
En annan sak jag har funderat på är egentligen hur mycket tid vi människor spenderar till att oroa oss för saker. Ofta sådant vi inte kan påverka dessutom. Det händer ofta att jag går omkring och tänker och oroar mig för saker, som jag borde få gjort, istället för att ta itu med dem direkt. Sen när jag väl gör dem så går jag och ojar mig för att jag inte gjorde dem tidigare... Hur dum får man bli egentligen?
Jag tänker nog för mycket, och det är jag glad för iofs, men ibland skulle jag vilja trycka på off-knappen och bara flyta med strömmen, som ganska många tycks göra. Samtidigt kan man undra om det att "flyta med strömmen" gör en lyckligare. Jag tror inte det.
Som min goda moder brukar säga; "Livet är som gladiatorspel; det finns åskådare och så finns det de som slåss nere på arenan. Du kommer alltid vara en av dem som slåss."
På gott och ont.
Ibland skulle det ju vara skönt att bara få titta på när livet susar förbi. Men då skulle man ju missa så mkt roligheter å andra sidan.. Så det är väl bara att fortsätta slåss, I suppose. :P
Carpe Diem för tusan! :)
3 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/kringlie/353627687/
Visa toppen
Show footer