Här ser ni dagens kämpe. Sov ca tre timmar inatt, började jobba halv åtta.
Sen gick allt åt helvete.
Hann lämna min första vårdtagare för morgonen, satte mig i bilen och skulle köra iväg. Bilen var STENDÖD. Tände inte ens. Jag var redan sen och drabbades av en smärre panik. Inget annat att göra än att börja SPRINGA genom samhället mot nästa mål och vårdtagare och samtidigt ringa pappi för att få hjälp med bilen. Innan fadern hunnit komma till aneby, tar ca 20 min, hann jag springa till nästa gamling (som bor ca 1 km från föregående). Genomsvettig och orolig lämnar jag denna åldring när jag ser fadern komma åkandes i sin bil, och efter honom, martin i min bil. Det visar sig att felet på bilen var ett glapp i kabeln till batteriet. Något jag säkerligen hade kunnat åtgärda själv om jag haft tiden med mig och något som tog fadern ca 2 sekunder att fixa... Glad och lycklig över att bilen inte gett upp för gott, fortsatte jag min dag, som sedemera skulle visa sig bli riktigt bra och avslutades med att jag blev bjuden på både glass och jordgubbar efter att flitigt ha städat och rullat hår i två timmar... :)
Jag gillar mina gamlingar. :)

Duktig, men lite konstigt. Heh.