oktober
torsdag 16 april 2009 bild 4/7
|
Jag vet inte riktigt vart jag ska börja. Jag kan väl berätta att de värkligen är en chok för mej dehär, och att jag har kunnat va arg för du gjorde detta, vi skulle ju klara detta tillsammans, flytta och starta på nytt. Men sen skäms jag, för du orkade ju faktiskt inte mera. Du va absolut en bästa vän. Du hade så mkt att ge, och genom att bara se dej så log man, de sprutade så mkt energi och styrka från dej. Jag är inte glad för det här för det är ju de jobbigaste som finns och jag vet inte om någon hade kunnat göra något, men man får ju tänka att du har det bättre nu för det har du. Men det är så otroligt jobbigt, jag visar det kanske inte, men jag har långt ifrån kommit på bättringsväg. Så fort jag är ensam så bryter jag ihop, men bland folk blir jag bara tystlåten och nere. Som sagt jag har svårt för mej att visa mina känslor. Men vad spelar de för roll? Du kommer ju ej tillbaka mer. Men det känns fortfarande inte som att du inte finns mer, jag kan inte riktigt tro på det. Fastän jag pratade med din mamma som har det hur svårt som helst nu, likaså din syster. Jag vet inte vad jag kräver för bekräftelse för att inse, men jag har inte fattat de än iaf. Jag klandrar ofta mej själv, och ställer mej frågan vrf jag inte va där. Men skulle de hjälpt, dea va ju där. Och överallt hör jag hela tiden, våldtagen, död. Snappar upp varenda sånt ord. Och hör det jämt. De finns dagar då jag inte kan äta på dygn, de finns dagar jag äter och äter och äter, de kommer aldrig nån dag som är mitt i mellan. Aja, gott å skriva av sej lite hinner dock inte skriva mer nu fastän de skulle behövas <3 R.I.P min älskade vän sophie. Glömmer dej aldrig <3
Kommentera bilden
8 kommentarer på denna bild
Direktlänk:
http://dayviews.com/kristetluder/356449742/
Visa toppen
Visa sidfoten