Gammal bild/Care

Jag var ego tänkte bara på mig själv,
glömde dina känslor & hur det kändes för dig okey?
Nu har jag lämnat dig som många andra gånger förut,
men nu är det verkligen på riktigt nu är allt verkligen slut.
För saker har förändrats kompis jag har flyttat,
har du börjat hänga med dom skumma? Det har ju ryktats.
Jag kommer ändå ångra mig livet ut,
för att jag inte kunde stanna kvar där & flippa som vi gjorde förut.
För minnen dyker upp det är så svårt & glömma dig,
& bilderna på datorskärmen, fan gör så ont & lämna dig.
Men du visste att det här var nått' som var tvunget & ske,
för idioterna jag bodde hos kunde inte lämna mig ifred.
Åh jag känner mig inte hel utan dig,
vet inte hur jag ska bete' mig nu när du är ifrån mig.
& jag har ljugit ibland inte funnits där när du mått som sämst,
men du vet att jag själv har haft mycket att tänka på, på allt som hänt.
Mitt hem är ditt hem glöm aldrig de,
jag kommer sakna alla stunder då vi flumma som fan när du låg här breve.
Jag kommer sakna när du kasta sten på mitt fönster,
när du skrattandes skrek mitt namn när du stod där utanför.
& jag kommer sakna då jag hoppa ut då när vi fick skrattanfall,
då vi nyss kom på vafan det var vi höll på med då vi dog av skratt när vi såg på varan'.
Jag försökte tysta dig & du försökte tysta mig,
men inget av det funkade & droppen kom när du flippa så mycket att du trilla ner i busken & ja där efter dig.
& jag var så rädd för att mina fosterföräldrar skulle vakna,
& ja sa det samtidigt som ja garvade ihjäl mig men du bara fortsatte att prata.
& jag kommer sakna då vi rökte vid den gränden du vet,
då när dom vuxna kom ut & skällde på oss för att vi kastat tallrikar mot en vägg.
När vi var fulla som fan,
& jag kommer sakna då vi hängde på rasten & då vi tillsammans kom försent till skolan.
Allt för din skulle ville du skulle va glad, må bra,
& en minut med dig rädda hela min trista slitna dag.
Åh fast allt nu är konstigt så är du det bästa jag haft,
jag tänker på din röst nu när kvällen är påväg mot natt.
Vill inte att det slutar men allt är det förflutna, vill snälla inte gråta,
det drar i mig det plågar.
När det slår mig sjunker jag ner på golvet, vi har valt olika spår,
trodde fan aldrig att det skulle slå mig så hårt.
För när jag ser dig nu går jag sönder,
allt som händer nu, önskar att jag drömmer.
Men vi ljög för varandra du vet alla säger förevigt,
men vi bröt det löftet hah vilka har vi blivit?
Jag trodde på det vi sa trodde på massa ord,
men du är precis som alla andra på vår äckliga jord.
Lämna mig ifred, aldrig mer, aldrig mer,
var det inte så du sa? Aldrig mer, vill inte se.
Nu vet jag hur mycket saker betyder för dig,
ring mig aldrig hälsa aldrig på mig igen.
Jag är ledsen att allt vi är borta,
& när allt blir för svårt krama om min kofta,
som ja alltid glömde allt för ofta,
som en ursäkt för att vi skulle få träffas ändå fast min klocka,
var alldeles för mycket & ja skulle hem men ja stanna för att du skulle orka,
& jag brukade torka,
dina tårar tills du somna <3

Annons

The photo has no tags

Camera iPhone 4

Focal length 4 mm

Aperture f/2.8

Shutter 1/1800 s

ISO 80

Date

August 2011