Thursday 4 September 2008 photo 1/1
![]() ![]() ![]() |
Idag är jag känslosam.
Idag är en såndär dag när jag önskar att jag kunde vrida tillbaks tiden till det som känns mer hemma och vanligt än den tillvaro jag lever i idag.
Idag är en såndär dag då jag skulle kunna ge nästan vad som helst för en dubbeltimme matte-fysik följt av fysiklab med Maggan.
<p align="center">"Drömma sig tillbaks"
I ett häfte hittar jag en målning som är skön, den är lila, blå och grön.
Jag ser den som beundransvärd och målaren är Reutersvärd.
Dess namn är sammanpassningskonstruktion, vi möttes på en svensklektion.
Den bygger på en symmetri som inte går att släppa fri.
Ja, den lever på sin enkelhet en väl bevarad hemlighet.
Och när jag ser den påminns jag om gymnasiets första dag.
Jag hade hamnat i en samhällsklass och den känslan var rätt kass.
Jag fick syn på ett schema då, sa den linjen vill jag gå.
Detta gjorde mig så glad och till syon snart jag bad.
Klassen som jag fick var tråkig, men denna verkar ej så pjåkig.
Dagen efter lät hon mig byta och lyckans tårar jag kunde snyta.
Trodde att jag där haft tur, men jag hamna i Natur.
Jag insåg snart att klassen var en plåga, en hemsk och slukande låga.
Jag som var så generande blyg, försökte ta mig in i smyg.
Förvisso var dom ganska söta, men deras blickar vågade jag ej möta.
Vad förtäljer då min målning mer? Den ger budskap om vad som sker
Utan att den är konkret, visar den vår verklighet
På den är det bitar tre, det kan nog de flesta se
Om man plockar bort en kloss, försvinner ju magin förståss
Samma sak det gäller oss, varje minne är en kloss
Det är dom som gör dig hel, så sätt ej minnena på spel
För om du slutar helt att drömma, kommer du nog snart att glömma
Alla fina stunder som du har, vill du inte hellre ha dem kvar
Jag för min del kommer drömma mig tillbaks, till alla stunder som vart kalas
På så sätt kommer jag att alltid minnas och ni i mitt liv alltid finnas
Nu har vi klarat drygt två år, men i mina drömmar har det sina spår
När någon blåser i en pipa, känner jag paniken i mig gripa
För Ronnie tycker det är ballt, när vi kan bland annat allt
Och finns det någon här som inte ler när den ett verk av Shakespeare ser
Genom att drömma mig tillbaks kommer jag ihåg vad jag tänkte när jag er först såg
Konstiga, främmande och naiva ja i själva verket primitiva
Slutet är nu kommet för detta prat, lyssna nu på mitt citat:
"Vi behöver tid att drömma, tid att minnas och tid att nå det oändliga. Tid att vara."
Detta är Gladys Tabers ord och för mig känns de väldigt relevanta i det här talet, i denhär klassen, i den vardag vi lever i just nu, idag.
Våran vardag avsätter inte alltid tid för vårat drömmande, det går i ett på dagarna och ibland räcker inte heller dagarna till och vi kan tvingas till att offra även nätterna.
Och säg mig, när satte ni er senast ned i en skön soffa med avsikten att minnas?
Inte igår, nej, det var väl det jag tänkte.
Vi går i skolan, vi har fritidsaktiviteter och vi har läxor och visst är det till viss del en fråga om prioritering men tid är många gånger en bristvara.
Min dröm är att jag endag, kanske inte i morgon, kanske inte förens om tio år, men att jag en dag kan sätta mig ned för att bara drömma mig tillbaks.
Jag hoppas att det då inte är stressen och alla prov som gick sämre än väntat som jag skall minnas utan alla roliga saker som inträffade och alla härliga människor jag lärde känna under gymnasietiden.
Och det är här jag hittar min parallell mellan Oscar Reutersvärds målning och Gladys Tabers starka ord.
Målningen får mig redan nu att återuppleva vissa starka minnen från gymnasietiden samtidigt som texten påminner mig om att detta inte bara är minnen jag har nu utan minnen jag vill bevara under resten av mitt liv för att då och då kunna avsätta lite tid till att drömma mig tillbaks.
För mig känns texten nästan som ett komplement skrivet endast i syfte att förstärka bilden och det var just därför jag ville ha den med, den hjälper mig att förstå samtidigt som den känns som en bekräftelse på min tolkning av bilden.
Nu vill jag till min målning knyta åter och min slutsats såhär låter:
Rent teoretiskt fungerar denna bild, men från praktiken är den skiljd
Ja den är för alltid dömd att vara, en förunderligt vacker tavla
På samma sätt tänkte jag först om Natur, när jag hamnade bland dessa djur
Men nu älskar jag dem ändå, för det kan ingen mig förebrå
Av N3 är jag märkt för livet, att minnas er tar jag för givet
Här förenas dröm och verklighet, i ett alltid medhavt hjärnpaket
På så sätt tar det aldrig slut, för drömma kan vi livet ut
Målningen är lila, blå och grön och klassen den är ruskigt skön
Idag är en såndär dag när jag önskar att jag kunde vrida tillbaks tiden till det som känns mer hemma och vanligt än den tillvaro jag lever i idag.
Idag är en såndär dag då jag skulle kunna ge nästan vad som helst för en dubbeltimme matte-fysik följt av fysiklab med Maggan.
Utan att den är konkret, visar den vår verklighet
På den är det bitar tre, det kan nog de flesta se
Om man plockar bort en kloss, försvinner ju magin förståss
Samma sak det gäller oss, varje minne är en kloss
Det är dom som gör dig hel, så sätt ej minnena på spel
För om du slutar helt att drömma, kommer du nog snart att glömma
Alla fina stunder som du har, vill du inte hellre ha dem kvar
På så sätt kommer jag att alltid minnas och ni i mitt liv alltid finnas
Nu har vi klarat drygt två år, men i mina drömmar har det sina spår
När någon blåser i en pipa, känner jag paniken i mig gripa
För Ronnie tycker det är ballt, när vi kan bland annat allt
Och finns det någon här som inte ler när den ett verk av Shakespeare ser
Genom att drömma mig tillbaks kommer jag ihåg vad jag tänkte när jag er först såg
Konstiga, främmande och naiva ja i själva verket primitiva
"Vi behöver tid att drömma, tid att minnas och tid att nå det oändliga. Tid att vara."
Våran vardag avsätter inte alltid tid för vårat drömmande, det går i ett på dagarna och ibland räcker inte heller dagarna till och vi kan tvingas till att offra även nätterna.
Och säg mig, när satte ni er senast ned i en skön soffa med avsikten att minnas?
Inte igår, nej, det var väl det jag tänkte.
Vi går i skolan, vi har fritidsaktiviteter och vi har läxor och visst är det till viss del en fråga om prioritering men tid är många gånger en bristvara.
Min dröm är att jag endag, kanske inte i morgon, kanske inte förens om tio år, men att jag en dag kan sätta mig ned för att bara drömma mig tillbaks.
Jag hoppas att det då inte är stressen och alla prov som gick sämre än väntat som jag skall minnas utan alla roliga saker som inträffade och alla härliga människor jag lärde känna under gymnasietiden.
Och det är här jag hittar min parallell mellan Oscar Reutersvärds målning och Gladys Tabers starka ord.
För mig känns texten nästan som ett komplement skrivet endast i syfte att förstärka bilden och det var just därför jag ville ha den med, den hjälper mig att förstå samtidigt som den känns som en bekräftelse på min tolkning av bilden.
Rent teoretiskt fungerar denna bild, men från praktiken är den skiljd
Ja den är för alltid dömd att vara, en förunderligt vacker tavla
På samma sätt tänkte jag först om Natur, när jag hamnade bland dessa djur
Men nu älskar jag dem ändå, för det kan ingen mig förebrå
Av N3 är jag märkt för livet, att minnas er tar jag för givet
Här förenas dröm och verklighet, i ett alltid medhavt hjärnpaket
På så sätt tar det aldrig slut, för drömma kan vi livet ut
Målningen är lila, blå och grön och klassen den är ruskigt skön