November
Sunday 8 March 2009 photo 2/2
|
Med en klass kvar var jag ändå vid gott mod även om det var lite pirrigt eftersom vi inte ridit så mycket på en meter. Väntetiden blev inte jättelång och snart var det dags att gå banan igen och hjälp vad jag tyckte att hindren var giganstiska. Oxrarna wanted to kill me!
Men det fanns ingen tid för att noja sig då jag hade startnummer 15 och tiden plötsligt runnit iväg allt för fort. Ut med hästen och in på framhoppningen.
Och där var vi igen, Johanna går tillbaks 100 steg i utbildningen och blir den drivande ponnyungen igen och rider som bara den i ren självbevarelsedrift och jäklar vad hon hoppade på oxern på framridningen.
Ett av sprången var mer eller mindre gigantiskt (Ja, jag tror det kändes häftigare än vad det såg ut) Men Prisma tyckte nog också att hon var rätt häftig för hon bockade i ren glädjeyra när hon landade.
Och så var det dags att ta sig ned till banan igen och efter vad jag hörde var det bara en felfri ditills. Ojoj, tänkte jag och fick mer vatten på min rädda kvarn, detta är jättesvårt.
In kom vi i alla fall och då ryttaren innan ryttaren innan mig (man var två inne samtidigt) ramlat av och mer eller mindre massakerat ett hinder fick vi lång tid på oss att bekanta oss med banan och ner skrittade vi i det läskiga hörnet och jätteduktig var hon tills, ja vad hände? ingen vet men hästen hoppar till som en tok och jag lyckas nästan med bravaden att ramla av innan ens ryttaren innan mig fått startsignal.
Sedan var det lugnt och snart var det min tur och jag red med god fart och mycket tillit till min häst. Och hon bara hoppar, och vad hon hoppar sen, så fint och så glatt och med god marginal.
Vi kommer till långsidan hinder nummer 5 till hinder nummer 6 ( som var en stooor läskig oxer) och jag tappar stigbygeln på hinder 5 och blir helt fokuserad på att få tag på den och när jag väl gör det är vi nästan framme vid oxern och ligget helt fel.
Nu dör vi tänkte jag. Men hon hoppar och klarar det!
Men det fanns inte mycket tid att fira, snabb sväng till höger mot kombinationen som var räcke till räcke och där man behövde ta ut svängen ordentligt.
vi kommer i total obalans och jag bara tänker "jahapp, det var det nu är det kört" Men hon tar sig på någon helt otrolig vänster över första språnget och då var jag övertygad om att vi skulle dö på det andra men även det grejar hon på något konstigt sätt och helt plötsligt är det bara ett litet räcke kvar mellan mig och nollan. Och hon hoppar räcket som ingenting.
Vi nollade vår första start på 1 m. Våran tredje start någonsin. Jag trodde inte det var sant, och var tvungen att fråga Hanna efteråt. Men sant var det.
Hon är så duktig min lilla häst som bara går som en klocka och räddar mig varje gång jag ställer till det för henne. Världens bästa lilla häst är hon.
<3
Och sist men absolut inte minst massa kramar till SuperHanna som inte bara var moraliskt stöd, hästskötare och fotograf under dagen utan även lånade mig sitt släpp när mitt släpp var ledset. Tack älskling, utan dig hade jag inte ens kommit iväg på någon tävling.
=D
Men det fanns ingen tid för att noja sig då jag hade startnummer 15 och tiden plötsligt runnit iväg allt för fort. Ut med hästen och in på framhoppningen.
Och där var vi igen, Johanna går tillbaks 100 steg i utbildningen och blir den drivande ponnyungen igen och rider som bara den i ren självbevarelsedrift och jäklar vad hon hoppade på oxern på framridningen.
Ett av sprången var mer eller mindre gigantiskt (Ja, jag tror det kändes häftigare än vad det såg ut) Men Prisma tyckte nog också att hon var rätt häftig för hon bockade i ren glädjeyra när hon landade.
Och så var det dags att ta sig ned till banan igen och efter vad jag hörde var det bara en felfri ditills. Ojoj, tänkte jag och fick mer vatten på min rädda kvarn, detta är jättesvårt.
In kom vi i alla fall och då ryttaren innan ryttaren innan mig (man var två inne samtidigt) ramlat av och mer eller mindre massakerat ett hinder fick vi lång tid på oss att bekanta oss med banan och ner skrittade vi i det läskiga hörnet och jätteduktig var hon tills, ja vad hände? ingen vet men hästen hoppar till som en tok och jag lyckas nästan med bravaden att ramla av innan ens ryttaren innan mig fått startsignal.
Sedan var det lugnt och snart var det min tur och jag red med god fart och mycket tillit till min häst. Och hon bara hoppar, och vad hon hoppar sen, så fint och så glatt och med god marginal.
Vi kommer till långsidan hinder nummer 5 till hinder nummer 6 ( som var en stooor läskig oxer) och jag tappar stigbygeln på hinder 5 och blir helt fokuserad på att få tag på den och när jag väl gör det är vi nästan framme vid oxern och ligget helt fel.
Nu dör vi tänkte jag. Men hon hoppar och klarar det!
Men det fanns inte mycket tid att fira, snabb sväng till höger mot kombinationen som var räcke till räcke och där man behövde ta ut svängen ordentligt.
vi kommer i total obalans och jag bara tänker "jahapp, det var det nu är det kört" Men hon tar sig på någon helt otrolig vänster över första språnget och då var jag övertygad om att vi skulle dö på det andra men även det grejar hon på något konstigt sätt och helt plötsligt är det bara ett litet räcke kvar mellan mig och nollan. Och hon hoppar räcket som ingenting.
Vi nollade vår första start på 1 m. Våran tredje start någonsin. Jag trodde inte det var sant, och var tvungen att fråga Hanna efteråt. Men sant var det.
Hon är så duktig min lilla häst som bara går som en klocka och räddar mig varje gång jag ställer till det för henne. Världens bästa lilla häst är hon.
<3
Och sist men absolut inte minst massa kramar till SuperHanna som inte bara var moraliskt stöd, hästskötare och fotograf under dagen utan även lånade mig sitt släpp när mitt släpp var ledset. Tack älskling, utan dig hade jag inte ens kommit iväg på någon tävling.
=D
Comment the photo
5 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/kungloka/340874317/
Visa toppen
Show footer