November
Saturday 9 May 2009 photo 8/8
|
Jösses
Prisma och jag gör våran fälttävlans debut i helgen (hästtävling som rids i tre delar: dressyr, hopp och terrängprovet).
Dag 1, alltså idag, rids dressyr och hoppmomentet och i morgon terrängmomentet.
Dramatiken har inte direkt skrytit med sin frånvaro.
Det började igår strax innan jag skulle iväg på Cillalektionen. Jag skulle kolla upp en enkel sak på TR (tävlingsregementet) och fastnade såklart där jag började läsa lite allmänt eftersom det är intressant.
När man tävlar har man som ryttare en ryttarlicens och till hästen har man en hästlicens. På lokal nivå behöver man dock inte ha hästlicens och vi har inte skaffat det till Prisma än eftersom hon än så länge endast tävlar lokalt.
Johanna läser: "Häst skall ha hästlicens vid tävling från regional nivå och uppåt. För lokal tävling, inbjudningstävling eller klubbtävling behöver hästen inte ha någon licens. Undantag, Om lokal fälttävlan annordnas i sammband med regional fälttävlan eller högre måste hästen ha tävlingslicens".
ATTANS!
Så fort in och fixa licensen via ridsport.se Bekräftelsen på att man beställt licens tillsammans med kvitto på att man har betalat gäller som licens tills det att man fått sin licens hemskickad. Mitt problem? Inga pengar på kortet och pappa på öland = Jag kan inte betala. Ångest.
Detta löste vi dock senare på kvällen genom världens bästa Hanna och Åsa.
Tävlingsdagen
Upp klockan 5 på morgonen, fodra, borsta, brodda etc. Åka.
Framme vid åtta, min dressyrstartrid var klockan 09:48.
Jag far runt som en yr höna, startanmäla, gå hoppbanan, vetrinärbesiktiga.. osv.
Till slut kom jag i vilket fall som helst upp i sadeln och bort till framridningen, ett myller av hästar från de tre klasserna som gick parallelt hela dagen.
Prisma sköter sig exemplariskt och är verkligen hur fin som helst.
Hanna har vid det här laget kommit och kör en sista check:
"Du kan programmet?"
Johanna: "Jadå, in, ingen hälsning, höger.."
Hanna: "Nej"
Johanna: "Jo"
Hanna: "Vänster"
Johanna: (panikslaget) Neeeeej
Varpå Hanna lär mig det rätta progammet på 2 minuter.
Tillslut blir det våran tur och hon sköter sig verkligen exemplariskt. Tyvärr fick vi ett missförstånd i högergaloppen som förstörde hela den delen (Tar på mig det jag gjorde fel) och därmed fick vi tyvärr 4:or där (Trisst när hon har så fin galopp och hade 7:or på resten men, men) men rent allmänt så är jag supernöjd med henne och vi fick exakt 60% vilket omvandlat till straff (det system man räknar med i fälttävlan och där det gäller att ha så låg straff som möjligt) resulterade i 60.
Jag är supernöjd med det en dag som denna =D
Då var det en halvtimme tills jag senast måste ha ridit hoppmomentet.
Illfart till transporten, byta sadel, på med skydd och martingal och bort till framhoppningen som vi klarar av snabbt och enkelt. Sedan in på hoppbanan och full gas.
Banan som var på 90 cm tar Prisma lekande lätt och vi nollar och får därmed inte med oss några fler straff till morgondagens terräng.
Lite senare var det dags för superHanna och Lavella och dom gick som en klocka genom både dressyren och hoppningen och lade sig på en snygg 1:a plats (Vilket givetvis enbart berodde på att vi hade hotat henne med stryk om hon inte tog ledningen).
Så inför morgondagen så ser det ut enligt följande: Hanna i Superledning, jag i mitten någonstans men ändå (och det är det viktigaste) på bättre placering än Prismas uppfödare. Sorry Mathias men du sa något om att ge oss lite konkurrens hörde jag ;P
Hur som så var vi så glada och nöjda med våran lilla häst när vi åkte hem.
Väl hemma var det dags för eftermiddagsfodring och Prisma fick gå ut i hagen.
Prisma som har jobbat fint idag ville såklart rulla sig, inget ovanligt alls att dom gör det.
Men vad gör hon? Jo hon lägger sig ner precis vid staketet, rullar runt och fastnar i tråden innan någon av oss ens hunnit blinka.
Sedan var helvetet över oss, hästen trasslar bara in sig mer och mer, kommer upp på benen och har tråd och avbrutna stolpar runt hela sig som hon kämpar emot.
Vi springer i panik och stänger av alla strömkällor medans hästen brottas mer och mer med trådarna. På något mirakulöst sätt lyckas hon bli fri från alla trådar runt rygg och kroppen och sitter till sist bara fast med ett ben som hon sekunden senare lyckas få loss.
Det hela gick väldigt fort, men jag hann tänka tusen tankar.
Aldrig någonsin har jag kännt en sådan ångest. Det går inte att jämföra med någonting.
Så vidrigt, hela staketet bara rasar ihop.
Jag tänkte verkligen att jahapp, det var det, nu dör hon. Nu fläker hon upp hela kroppen, nu bryter hon ett ben. Det är kört.
Men hon satte aldrig av i sken, som många hästar troligtvis hade gjort, hon trasslade sig ur och sedan.. började hon beta.
Vi ville givetvis fram och undersöka henne direkt eftersom vi befarade att hon skulle vara allvarligt skadad och dessutom låg ju staketet ner så hon hade lätt kunnat rymma ut ur hagen, ångestmoment två. Dessutom var vi oroliga för hur hon hade påverkats psykiskt såklart.
Men när vi kommer fram till henne är hon helt oberörd verkligen. Helt lugn, inte det minsta upprörd, inte minsta tecken på att hon 30 sekunder tidigare suttit fast i en eltråd.
Och mirakulöst nog har hon i stort sätt inte en enda skråma.
Hon har ett stort fult ärr på höger bak sedan hon som 1 åring fastnade i ett staket (Den hästen alltså) vilket hon idag inte har några men av, men ytan är skrovlig och saknar hår, det enda tecknet på att hon brottats med ett staket var att det hade gått ett litet hål på den ytan. Helt ofarligt, den ytan är alltid som en liten sårskorpa och blir som ett litet ofarligt skrapsår ganska lätt.
Hon hade verkligen änglavakt. Och jag tackar alla högre makter för det, det är det värsta jag någonsin varit med om, den ångesten. Sedan är hon ju en ganska knäpp häst eftersom hon betedde sig precis som om det aldrig hade hänt direkt efteråt. Inte ett tecken på att vara orolig, stressad, rädd för tråden eller någonting. Märkligt.
Men, men, jag är bara så glad att det gick bra.
Det är så otäckt sånt här, det är liksom inget man kan göra något åt. Hon går i en relativt stor hage, med bra staket, spända trådar allt enligt hur en bra hage ska se ut. Inget jag hade kunnat göra (Annat än att kanske ha trä eller plaststaket, men hur många har det) hade kunnat hindra att det hände. Verkligen obehagligt.
Så nu planerar jag att slå in min häst i något mjukt material som skyddar henne från sig själv alternativt låsa in henne i en vadderad cell eller liknande för jag vill aldrig vara med om dethär igen.
Jag älskar dig Prisma.
Skräm mig aldrig sådär igen
<3
Prisma och jag gör våran fälttävlans debut i helgen (hästtävling som rids i tre delar: dressyr, hopp och terrängprovet).
Dag 1, alltså idag, rids dressyr och hoppmomentet och i morgon terrängmomentet.
Det började igår strax innan jag skulle iväg på Cillalektionen. Jag skulle kolla upp en enkel sak på TR (tävlingsregementet) och fastnade såklart där jag började läsa lite allmänt eftersom det är intressant.
När man tävlar har man som ryttare en ryttarlicens och till hästen har man en hästlicens. På lokal nivå behöver man dock inte ha hästlicens och vi har inte skaffat det till Prisma än eftersom hon än så länge endast tävlar lokalt.
Så fort in och fixa licensen via ridsport.se Bekräftelsen på att man beställt licens tillsammans med kvitto på att man har betalat gäller som licens tills det att man fått sin licens hemskickad. Mitt problem? Inga pengar på kortet och pappa på öland = Jag kan inte betala. Ångest.
Detta löste vi dock senare på kvällen genom världens bästa Hanna och Åsa.
Tävlingsdagen
Upp klockan 5 på morgonen, fodra, borsta, brodda etc. Åka.
Framme vid åtta, min dressyrstartrid var klockan 09:48.
Jag far runt som en yr höna, startanmäla, gå hoppbanan, vetrinärbesiktiga.. osv.
Till slut kom jag i vilket fall som helst upp i sadeln och bort till framridningen, ett myller av hästar från de tre klasserna som gick parallelt hela dagen.
Prisma sköter sig exemplariskt och är verkligen hur fin som helst.
"Du kan programmet?"
Johanna: "Jadå, in, ingen hälsning, höger.."
Hanna: "Nej"
Johanna: "Jo"
Hanna: "Vänster"
Johanna: (panikslaget) Neeeeej
Varpå Hanna lär mig det rätta progammet på 2 minuter.
Tillslut blir det våran tur och hon sköter sig verkligen exemplariskt. Tyvärr fick vi ett missförstånd i högergaloppen som förstörde hela den delen (Tar på mig det jag gjorde fel) och därmed fick vi tyvärr 4:or där (Trisst när hon har så fin galopp och hade 7:or på resten men, men) men rent allmänt så är jag supernöjd med henne och vi fick exakt 60% vilket omvandlat till straff (det system man räknar med i fälttävlan och där det gäller att ha så låg straff som möjligt) resulterade i 60.
Jag är supernöjd med det en dag som denna =D
Då var det en halvtimme tills jag senast måste ha ridit hoppmomentet.
Illfart till transporten, byta sadel, på med skydd och martingal och bort till framhoppningen som vi klarar av snabbt och enkelt. Sedan in på hoppbanan och full gas.
Banan som var på 90 cm tar Prisma lekande lätt och vi nollar och får därmed inte med oss några fler straff till morgondagens terräng.
Lite senare var det dags för superHanna och Lavella och dom gick som en klocka genom både dressyren och hoppningen och lade sig på en snygg 1:a plats (Vilket givetvis enbart berodde på att vi hade hotat henne med stryk om hon inte tog ledningen).
Så inför morgondagen så ser det ut enligt följande: Hanna i Superledning, jag i mitten någonstans men ändå (och det är det viktigaste) på bättre placering än Prismas uppfödare. Sorry Mathias men du sa något om att ge oss lite konkurrens hörde jag ;P
Hur som så var vi så glada och nöjda med våran lilla häst när vi åkte hem.
Väl hemma var det dags för eftermiddagsfodring och Prisma fick gå ut i hagen.
Prisma som har jobbat fint idag ville såklart rulla sig, inget ovanligt alls att dom gör det.
Men vad gör hon? Jo hon lägger sig ner precis vid staketet, rullar runt och fastnar i tråden innan någon av oss ens hunnit blinka.
Sedan var helvetet över oss, hästen trasslar bara in sig mer och mer, kommer upp på benen och har tråd och avbrutna stolpar runt hela sig som hon kämpar emot.
Vi springer i panik och stänger av alla strömkällor medans hästen brottas mer och mer med trådarna. På något mirakulöst sätt lyckas hon bli fri från alla trådar runt rygg och kroppen och sitter till sist bara fast med ett ben som hon sekunden senare lyckas få loss.
Det hela gick väldigt fort, men jag hann tänka tusen tankar.
Aldrig någonsin har jag kännt en sådan ångest. Det går inte att jämföra med någonting.
Så vidrigt, hela staketet bara rasar ihop.
Jag tänkte verkligen att jahapp, det var det, nu dör hon. Nu fläker hon upp hela kroppen, nu bryter hon ett ben. Det är kört.
Men hon satte aldrig av i sken, som många hästar troligtvis hade gjort, hon trasslade sig ur och sedan.. började hon beta.
Vi ville givetvis fram och undersöka henne direkt eftersom vi befarade att hon skulle vara allvarligt skadad och dessutom låg ju staketet ner så hon hade lätt kunnat rymma ut ur hagen, ångestmoment två. Dessutom var vi oroliga för hur hon hade påverkats psykiskt såklart.
Men när vi kommer fram till henne är hon helt oberörd verkligen. Helt lugn, inte det minsta upprörd, inte minsta tecken på att hon 30 sekunder tidigare suttit fast i en eltråd.
Och mirakulöst nog har hon i stort sätt inte en enda skråma.
Hon har ett stort fult ärr på höger bak sedan hon som 1 åring fastnade i ett staket (Den hästen alltså) vilket hon idag inte har några men av, men ytan är skrovlig och saknar hår, det enda tecknet på att hon brottats med ett staket var att det hade gått ett litet hål på den ytan. Helt ofarligt, den ytan är alltid som en liten sårskorpa och blir som ett litet ofarligt skrapsår ganska lätt.
Hon hade verkligen änglavakt. Och jag tackar alla högre makter för det, det är det värsta jag någonsin varit med om, den ångesten. Sedan är hon ju en ganska knäpp häst eftersom hon betedde sig precis som om det aldrig hade hänt direkt efteråt. Inte ett tecken på att vara orolig, stressad, rädd för tråden eller någonting. Märkligt.
Men, men, jag är bara så glad att det gick bra.
Det är så otäckt sånt här, det är liksom inget man kan göra något åt. Hon går i en relativt stor hage, med bra staket, spända trådar allt enligt hur en bra hage ska se ut. Inget jag hade kunnat göra (Annat än att kanske ha trä eller plaststaket, men hur många har det) hade kunnat hindra att det hände. Verkligen obehagligt.
Så nu planerar jag att slå in min häst i något mjukt material som skyddar henne från sig själv alternativt låsa in henne i en vadderad cell eller liknande för jag vill aldrig vara med om dethär igen.
Jag älskar dig Prisma.
Skräm mig aldrig sådär igen
<3
Comment the photo
3 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/kungloka/365368629/
Visa toppen
Show footer