November
Sunday 28 June 2009 photo 1/1
|
Jag har världens bästa häst
I helgen har vi tävlat hoppning i mariefred. Det har varit super, supervarmt hela helgen och både hästar och ryttare har pimplat vatten som vore det alkohol.
Hur som helst red jag klasserna 1 m + 1.10 m igår och 1.10 idag.
Till gårdagens första klass kändes Prisma jättefin och väl inne på banan fick vi ett bra flyt men i övertempo, som vanligt. Vi fick två pet där jag helt och fullt får ta på mig ansvaret på det första missade jag halvhalten och på det andra som var sista hindret slutade jag rida och hoppade före henne.
I övrigt är jag egentligen väldigt nöjd med ritten då min känsla var bra på de flesta sprången.
Då var det alltså dags för 1.10 debuten, varken jag eller hästen har tävlat på den höjden förut och jag var lite nervös. Banan bestod av 9 hinder och 11 språng, alltså två kombinationer.
Prisma var superfin på framhoppningen och känslan var bäst när vi gick ut på banan. Och sedan bar det av och genom hela banan var känslan så härlig, lite fort men ändå en jämn rytm där både jag och hästen kände oss säkra, tyvärr föll en bom på näst sista hindret men vad gör det?
Rundan kändes super, hästen var toppen och vi hade klarat av det!
Idag kändes det att hon var lite trött, hon var lite tjurig på framridningen (visserligen var det högst marginellt, bara en liten känsla) och hon var lite tyngre på framhoppningen. Jag som blev lite nervös la ju givetvis till med min bästa ovana i det läget: Gasen!
In på banan och inställningen går det inte med fart går det med mer fart!
Nu blev det inte jätteilla, känslan och rytmen var bra och även om hon räddade mig några gånger så kände jag att jag var med och red och kunde påverka. På några ställen lyckades jag även med att aktivt lägga henne rätt vilket också är goda framsteg för mig.
Tyvärr missade jag en halvhalt när jag som mest behövde den och vi petade en bom på sista hindret. Surt men egentligen inget att bry sig om.
Jag är jättenöjd med helgen, hästens insats har varit otrolig och hon har gjort sitt allra bästa trots värmen och emellanåt bristande pilotinstruktioner. Att hon rev på slutet i 1.10 beror troligtvis också på (tillsammans med många andra faktorer) på att hon blev lite trött och inte orkade riktigt hela vägen.
Jag är väldigt stolt över min häst men också över att jagsjälv vågade också, det gick trots allt mycket bättre än väntat.
Visst finns det mycket kvar att önska av min ridning för att det ska bli det där lilla extra men å andra sidan känner jag också att jag och vi som ekipage utvecklas hela tiden så jag är inte särskillt orolig, alla bitar kommer att falla på plats vartefter.
Trots allt var det inte mer än tre månader sedan jag ramlade av i 0.90 och tyckte att det var jättehögt. Då hade jag aldrig kunnat drömma om att vi skulle gå 1.10 nu.
Dessutom har vi nu också klarat kvalet till lätt klass i fälttävlan.
Avslutningsvis vill jag bara säga att jag älskar min häst, hon är bäst i hela världen.
Prisma
<3
I helgen har vi tävlat hoppning i mariefred. Det har varit super, supervarmt hela helgen och både hästar och ryttare har pimplat vatten som vore det alkohol.
Till gårdagens första klass kändes Prisma jättefin och väl inne på banan fick vi ett bra flyt men i övertempo, som vanligt. Vi fick två pet där jag helt och fullt får ta på mig ansvaret på det första missade jag halvhalten och på det andra som var sista hindret slutade jag rida och hoppade före henne.
I övrigt är jag egentligen väldigt nöjd med ritten då min känsla var bra på de flesta sprången.
Prisma var superfin på framhoppningen och känslan var bäst när vi gick ut på banan. Och sedan bar det av och genom hela banan var känslan så härlig, lite fort men ändå en jämn rytm där både jag och hästen kände oss säkra, tyvärr föll en bom på näst sista hindret men vad gör det?
Rundan kändes super, hästen var toppen och vi hade klarat av det!
In på banan och inställningen går det inte med fart går det med mer fart!
Nu blev det inte jätteilla, känslan och rytmen var bra och även om hon räddade mig några gånger så kände jag att jag var med och red och kunde påverka. På några ställen lyckades jag även med att aktivt lägga henne rätt vilket också är goda framsteg för mig.
Tyvärr missade jag en halvhalt när jag som mest behövde den och vi petade en bom på sista hindret. Surt men egentligen inget att bry sig om.
Jag är väldigt stolt över min häst men också över att jagsjälv vågade också, det gick trots allt mycket bättre än väntat.
Visst finns det mycket kvar att önska av min ridning för att det ska bli det där lilla extra men å andra sidan känner jag också att jag och vi som ekipage utvecklas hela tiden så jag är inte särskillt orolig, alla bitar kommer att falla på plats vartefter.
Trots allt var det inte mer än tre månader sedan jag ramlade av i 0.90 och tyckte att det var jättehögt. Då hade jag aldrig kunnat drömma om att vi skulle gå 1.10 nu.
Dessutom har vi nu också klarat kvalet till lätt klass i fälttävlan.
Avslutningsvis vill jag bara säga att jag älskar min häst, hon är bäst i hela världen.
Prisma
<3
Comment the photo
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/kungloka/385256470/
Visa toppen
Show footer