March
Wednesday 11 June 2008 photo 1/1
|
Okej, detta är lite werd O.o" Igår natt vaknade jag typ kl 03.15 mitt i natten och skrev den där korta berättelsen. *peka nedan* Sedan somnade jag om direkt efter jag hade skrivit klart den (brukar ej kunna somna om ^^") Jag blev verkligen nöjd med den så om ni skulle orka läsa igenom den kan ni då läga en kommentar om den? (A) Gärna om saker som kan bli bättre! =D Puss på er om ni gör det <3
Föresten, det blir något knas när jag laddar upp den men hoppas ni har överseende med det och läser endå ;) <3
<p align="center" style="margin: 0cm 0cm 0pt; text-align: center;">Det fick inte vara sant. Kunde inte vara så. Det existerade inte ens, ett liv utan hide. Ett liv utan hide var som ett liv utan färger. För det som hade get färg till Yoshiki’s liv var just hide. <p align="center" style="margin: 0cm 0cm 0pt; text-align: center;"> <p align="center" style="margin: 0cm 0cm 0pt; text-align: center;">Yoshiki låg i sin säng, sömnlös. Precis som alla andra nätter sedan den dagen, dagen då färgerna i Yoshiki’s liv tog slut.<p align="center" style="margin: 0cm 0cm 0pt; text-align: center;">Fem dagar utan färg hade gått, det fanns bara mörker i Yoshiki’s liv nu mera. Han kunde inte förstå stå det. Lika lite som han hade förtståt det när Toshi ringde och sa att hide var död. hide var inte död, han kunde inte dö. Inte hide, inte Yoshiki’s hide. <p align="center" style="margin: 0cm 0cm 0pt; text-align: center;">Men samtidigt kunde han inte heller vara vid liv, Yoshiki hade sett.<p align="center" style="margin: 0cm 0cm 0pt; text-align: center;">hide hade legat i en säng på sjukhuset. Väldigt blek men fortfarande Yoshiki’s hide. Yoshiki hade försök väcka han som så många gånger för, men den här gången hade inte den rosa håriga gitarristen vaknat.
Färgerna hade för alltid tagit slut.<p align="center" style="margin: 0cm 0cm 0pt; text-align: center;"> <p align="center" style="margin: 0cm 0cm 0pt; text-align: center;">Tre dagar efter det hade hide’s begravning skett. Yoshiki mindes det bara suddigt, eller så var det helt enkelt at han inte ville minnas. Ty minnena gjorde för ont. Han hade suttit vid sitt piano och spelat Forever Love för hide’s vänner, släkt och annat folk. Men mest av allt spelade han för hide, till hide.
Hört hur Toshi’s annars så levande röst men nu så död sjöng ord som sårade så djupt och skapade en sådan intensiv smärta att Yoshiki nästan inte klara av att fortsätta spela. Men han gjorde det, för hide.<p align="center" style="margin: 0cm 0cm 0pt; text-align: center;">Med tårar i ögonen som ingen hade kunnat se, tack vare de tonade glasen i hans solglasögon, hade han spelade sitt farväl till den person som betytt mest för han.<p align="center" style="margin: 0cm 0cm 0pt; text-align: center;">Yoshiki’s allra bästa vän och färg i livet, hans hide.
Yoshiki gick upp ur sängen, kunde inte ligga kvar längre. Han kunde inte ens gråta för att lätta på smärtan. Hans tårar hade för längesedan tagit slut.<p align="center" style="margin: 0cm 0cm 0pt; text-align: center;">Yoshiki’s ben bar iväg han igenom hans stora hus till hans piano. Han satte sig ner vid det och lät sin sorg bilda toner. Toner som kröp ner för hans armar och ut genom fingrarna ner på pianots kalla tangenter.
I takt med musiken bildade hans sorg och tankar ord. Ord som sjöng om saknaden efter förlorade färger.<p align="center" style="margin: 0cm 0cm 0pt; text-align: center;"> <p align="center" style="margin: 0cm 0cm 0pt; text-align: center;"><span style="font-size: 11pt; mso-ansi-language: EN-GB;">”Ah, how should I love you?”
”How could I fell you?”
<p align="center" style="margin: 0cm 0cm 0pt; text-align: center;">“Without you”
<p align="center" style="margin: 0cm 0cm 0pt; text-align: center;">Sakta började Yoshiki’s ögon fyllas av tårar. Det rann sakta längs hans kinder och droppade ner på pianots tangenter, gjorde så att han slant. <p align="center" style="margin: 0cm 0cm 0pt; text-align: center;">Men trots det hörde han fortfarande rena ensamma piano toner som sjöng om längtan.
När sista tonen hade klingat av gick Yoshiki tillbaks till sin säng och somnade direkt. Han drömde om en värld åter fylld av färger...
Föresten, det blir något knas när jag laddar upp den men hoppas ni har överseende med det och läser endå ;) <3
Annons
Comment the photo
Alexander
Thu 12 Jun 2008 15:44
Läste hela trots all HTML-kod som var ivägen och kan säga att det var mycket bra skrivet :D
Anonymous
Thu 12 Jun 2008 00:26
Du är jätteduktig, de är sorligt och bra. Kan inte ge dig nån negativ kritik då inte jag hittar nån ;D <3
KurenaiLeeca
Thu 12 Jun 2008 00:27
Tack ängel, jag hoppades verkligen att du av många skulle gilla den ^0^ <33
Anonymous
Wed 11 Jun 2008 21:52
oo bra
Anonymous
Wed 11 Jun 2008 17:56
Tjusigt <333
Anonymous
Wed 11 Jun 2008 15:20
Jag läser den gärna om du tar bort all lös HTML-kod i den =P
Anonymous
Wed 11 Jun 2008 14:57
Fyfan.. det var vackert och sorgligt..
Mycket bra skrivet!! Skitbra verkligen =D
Men det var som sagt sorgligt.. Vila i frid Hideto Matsumoto<3
Mycket bra skrivet!! Skitbra verkligen =D
Men det var som sagt sorgligt.. Vila i frid Hideto Matsumoto<3
Anonymous
Wed 11 Jun 2008 14:32
Vad fint. :'(
Medeia
Wed 11 Jun 2008 14:31
palar inte läsa, tyvärr, det är asmkt sånna där grejer emellan :S blir för jobbigt
15 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/kurenaileeca/221226859/
Visa toppen
Show footer