November
Show more 31 December 2009
Årets nyårsfirande (förra årets i skrivande stund, men det här årets om man som läser dömer vad som är skrivet utefter vilket datum bilderna ligger på) blev ett kalas som heter duga. Vi tog
Vi ägnade lite tid åt att hälsa på varandra när vi först kom dit, men inte mycket. Det blev ganska snart hög tid att gå på alkoholen.
Fina herrar med stil. Som Oskar uttryckte det när han kollade igenom dessa bilder: "Vad vuxna vi ser ut."
Av bilderna framgår det inte riktigt, men David och Oskar delar tillsammans med en tredje person som inte var där idag, en helt befängt stor lägenhet. Det mesta var vitt och väldigt stilrent, all
Till min räddning dök det dock upp lite fler vardagsklädda personer. Tyvärr stannade de inte länge. På ett eller annat sätt skulle båda vara borta innan 12-slaget.
Fritz bidrog med en liten färgklick till vår nyårspallett. Sebbe, not so much, men hans närvaro var ändå välkommen.
"Spare no spences!" ansåg Petter och drog nu fram det tunga kavaleriet. Och ja, på alla bilder Petter är med på kommer jag bara att referera till alkohol.
Efter en liten runda runtom i lägenheten var jag tillbaka i soffgruppen. Där satt Camia, som jag får säga, hade kanske kvällens snyggaste outfit (den är ju trots allt väldigt 70-tal, helt i min
Spike och Gabriel blir vänner genom blickar.
Plötsligt fann jag mig i andra änden av min egen kamera. Här satt jag och granskade Camilla, möjligtvis funderande på olika typer av gem, medan hon pratade om något helt annat.
Se där ja! Camia - the official nyårsbild.
Det var en intressant blandning av folk som dök upp faktiskt. Gamla fiender hade blivit vänner och liknande. Det var fint att se.
Fritz and Sebb. Happy campers.
"Jag ska allt ge dig vad du tål. Vänta bara..." Av någon anledning försökte alla supa ner Gabriel åt helvete innan 12-slaget. Det var någon sorts djävulsk konspiration. Jag fick offra mig och
De två herrarna på andra sidan soffbordet såg lite uttråkade ut. Vem vet vad för sorts djävulskap de skulle kunna ställa till med.
En mycket grön skål för det ny året. Någonting som hette "Sourz" dracks ur vinglaset närmast. Det hade en mycket naturlig färg, smak och arom.
En av värdarna ställer upp på bild. Det gäller att böja på nacken som att man menar det.
Lite senare började folk upptäcka att bålen hade fyllts på. Samlingspunkten för kvällen blev flyttad.
Petter. Alkohol.
Tequilan var en ögonbrynshöjare.
Tyvärr fick inte bålens mest smaskiga innehåll, citrusfrukterna, vara ifred, trots mina uppmaningar till detta. Petter sköt undan mig, likt Eva sköt undan Herren, och började girigt smaska i sig
Maja likaså, den gudlösa kanaljen.
"I'll make you an offer you can't plrffffff...."
Vad vore ändå en bal på slottet? Anton och Spike undersöker tillsammans.
"Go away, woman. I want fruits. I mean..."
Anton gör den hemliga signalen för att allt är okej. Han blinkade även två gånger hemlighetsfullt med ena ögat.
Den numera skändade bålen. Kvarlevorna från frukten syns bredvid.
En bisarr serie händelse ledde till ett laddat ögonblick mellan Gabriel och Anton. "Jag kan visa dig en magisk värld, full av mirakel."
Camilla was not amused. (Censorship-edition på order av Camilla)
SHOOOOOOOT HEEEEEER!!!
Vissa började sakta men säkert bli lite obekväma i Gabriels sällskap, även om vi fortfarande roades av det.
Trots att vakna sinnen förföll runt omkring oss hade vi fortfarande en stor tänkare bland oss. Alla stora tänkare tittar uppåt när de tänker. Det får de att se viktigare ut.
"Ähäää... Jag tror jag ska ta lite mer båååååål..."
-"Gabriel, jag tror verkligen inte att du behöv..." -"KÄÄÄEEFT!! JAG SKA HAAAA!!"
Djävulens toastmaster var självklart där och fyllde på mer dock.
Gabriel blev shunned. They shunned him.
Vi gick in på Davids kammare och ägnade oss åt att välja musik istället. Varje gång någon av oss valde en låt, vilken som helst, vrålade den andre av förtjusning och höll med om att det var
En ny omgång bål var tömd och de som fortfarande satt kvar vid dödens bord gjorde kanske det numera för att de fann det svårt att ställa sig upp igen.
Herr Leo agerar propert.
Det känns som att vi hade lite skillnader i längd på vår nyårsfest. Står jag på någonting när jag tar kort här eller?
Anton var orolig över att han kanske hade doppat kavajärmen i utspilld bål. Hans farhågor var inte annat än rättmätiga då det numera var i stort sett omöjligt att undvika kontakt med den utsp
Hej Camia.
I en soffa i vardagsrummet som var jobbig att sitta i, var alla arga och grimaserande.
Jag gissar på att en ölburk kastas genom luften här.
Lord Plass bids you welcome. He'll be taking your money now.
Någon gång togs det här kortet som ser ut lite som en mysig familjebild. I bakgrunden syns det minst älskade barnet, familjens svarta får.
David och gänget försöker styra upp något och kastar hastiga blickar överallt.
"SCHKÅLL!"
Mitt glas var bara mitt och jag skulle aldrig ge ifrån mig det.
Plötsligt dök Oskar upp igen efter att ha varit försvunnen i ett antal timmar. Skumme jävel.
Förväntansfullt inväntande av det nya året. Vad skulle egentligen hända när klockan slog?
De här två hittade jag i en garderob någonstans. Jag stängde igen dörren snabbt och tror inte att de märkte mig.
Vid den här tiden hade Gabriel i princip slutat prata. Han var fortfarande väldigt uppsåtsfull dock.
Lisbeth gjorde helt klart att hon inte ångrade något av sitt 2009. Inte heller var hon rädd att ta klivet ut i det nya året. Bra Bettan!
Jag och Anton välkomnade också det nya året med, inte öppna ögon alltid, men med öppna armar.
Tuborg. Flashbacks från Peace & Love då denna dryck hade monopol på våra levrar i en vecka.
Anton föll i trans. Han ställde sig upp och började vagga sakta fram och tillbaka.
Det fanns en partysoffa i mitten av lägenheten. Det var där partyt var. Bara i soffan. Där var Alex kung.
Maja log generat och ursäktade sina vänners beteende.
En annan soffa fick bli ögonskugga-soffan. Inte ett lika slagkraftigt tema, men fortfarande ett... tema iaf...
Lisbeth och Johan hittade något de desperat ville peta på. It feels... soft to the touch.
Jag och Oskar var inte oss själva efter ett tag. Någonting hade traumatiserat oss och stängt in oss i vår egen fantasivärld.
Både Sebbe och Gordon hade förlorat varsitt öra. Nu undrade de vart de hade tagit vägen. Öronen alltså.
Anton "spexar" så att säga.
Jag vet inte hur eller varför, men varje gång David och Leo kom i kontakt orsakade de en fruktansvärd, men samtidigt njutningsbar smärta hos varandra.
I det kungliga hovets soffa ansågs det nu fint att puta med läpparna och kisa med ögonen. En fransk trend.
Vi insåg att alkoholhalten började stiga i våra blodomlopp och det blev faktiskt lite av en prövning att överleva fram till 12-slaget. Vissa av oss stupade på vägen.
En del personer gick runt och kollade på saker med döda, själlösa blickar. Vad var deras motiv?
En varelse dök upp. Den meddelade att den kom med fredliga avsikter.
David satt och spionerade vid sitt fönster mot gården. Någon kikare behövde han dock inte. Han hade sitt bionic left eye +2.
Petter stod stadigt, fortfarande greppande sin tequila. Han var inte beredd att ge sig på många timmar än.
Det verkade onekligen närma sig midnatt (mitt tidsbegrepp blir verkligen förvirrat av de här bilderna) då Anton plockade fram champa... err... det mousserande vinet.
Oenigheter uppstod om vem som egentligen ägde flaskan. Personer arresterades.
En märklig skara samlades runt det bålindränkta bordet för att få en glimt av den bästa uppfinningen genom tiderna - en flaska alkohol som kan avfyra projektiler.
And off we blasted into the new year! Gott nytt år!
"Gott nytt ja gott nytt år haha gott ja haha hå gott nytt år haha gamle räv ja på dig med jaha nyårslöften då? gott nytt år! whooo! aldrig att jag skulle wow 2010!"
12-slaget innebär att vi var inne på min sista timme. Snart skulle jag dö i en skrubb någonstans. Men innan dess kunde jag fortfarande bevittna en del syner. Det dansades med slipsar runt huvudet.
David sjönk. Han gick i däck. Hans position som hårdast utav hårda män är borta.
Galenskapen var centrerad i köket, men spred sig snabbt...
Min sista bild för kvällen såg ut såhär. Strax efter detta var jag alltså borta. Lägligt nog syns en klocka i bild som kan ge ett hum om hur länge jag klarade mig. Den visar 2 minuter över ha
Direct link:
http://dayviews.com/kuse/2009/12/31/
Visa toppen
Show footer