October
November 2010
Joel flöt in från Orust och strandade i replokalen. Där blev han liggande i djup trans några timmar innan vi skulle spela på Mortens.
Skoel.
Joel är det ständiga offret för våra spratt. Den förhatlige Nicklas är retlig med klaviatur bakom ryggen på honom.
När vi var färdiga var Joel instängd och trygg, avskärmad från resten av världen av vårt egenbyggda skydd.
Senare på kvällen bjöd vi på förträfflig spelning på Uddevallakassetten.
Nicklas fick nästan vara mer hippie än hårdrockare idag. Värt.
I came from a world with nothing left to give...
Sådär ska det se ut. Som sagt blir man ofta snygg på kort när man rör sig för fort på scen. Jag ser bara nästan mongo ut här i alla fall.
Jethro Tull-Affe och jag som tant (igen). Go spelning i alla fall. Det gör vi igen!
The Sleeper has awakened!
Jag funderar ibland på om inte 50-talet kan ha varit värre än 70-talet när det gäller skräck/sci-fi-film ändå...Ur "The Giant Claw", 1957- "Yow! Holy Toledo! I've seen some mighty big chicken-
De senaste gångerna jag åkt tåget ner till Göteborg har jag inte kunnat låta bli att förfasas av åsynen av fabriken med... hans... namn... De kommer.
Nivån av kulturbögighet nådde för mig nya höjder när jag idag besökte konserthuset i Göteborg för första gången. Det kändes lite snoffsigt. Det var ett otroligt bra besök dock, då Zappa
Det är alltid roligt när artister tar sig tid till att möta publiken efter spelningen. Dweezil var bra på det då han gick fram till scenkanten och började skriva autografer när musiken var öve
Oliver och Dweezil. Det är ungefär samma stuk på de här bilderna som på foton turister tar på sig själva när de är i Paris och står framför Eifeltornet eller något sånt dumt.
Sen blev det festligheter på Friskväderstorget i vanlig ordning. Allt var galet och inga fler bilder finns då jag hade glömt minneskortet till kameran hemma.
Coverband är nya grejen. Förra helgen var det Zappa Plays Zappa och denna gång blev det Sabotage (plays Sabbath). Så vi drog till Köket för att lyssna på HÅRDROCK. Ölen flödade och sällskap
Själv var jag upprörd över att stämplarna man fick vid entrén såg ut som skrubbsår. Man inbillade sig att det gjorde ont.
Sabotage - med Peter på bas(sh..).
Skäggigt och svettigt och metligt. En mycket fin spelning. Nacksmärtor gav sig tillkänna dagen efteråt.
Visa toppen
Show footer