June
Show more 1 July 2010
Peace & Love 2010
Dag 4: "Chef's Salty Chocolate Balls"
Dag 4: "Chef's Salty Chocolate Balls"
White trash-vikingen hälser er god morgon.
Camp Sämst var redan igång igen.
Själva kände vi att stämningen krävde en bit mat. Vi sneglade bort mot langosstället och tänkte att det kunde kasta sig självt åt helvete. Vi drog neråt stan istället.
Äntligen fick jag återvända till thairesturangen jag hade velat äta på ända sedan förra året. Utan hämningar kastade vi oss över lunchbuffén och efter en stund såg vi alla ut såhär.
Sedan blev det parkfyllo-mode ett tag. Alex och Jonas hittade varsin trevlig bänk att vila på medan Nicklas förvirrat irrade runt, fram och tillbaka, i sin egen bakfyllevärld. Han var verkligen pl
När vi hade hämtat oss från matbombardemanget gick vi in på festivalområdet en stund. Alla fick köpa varsin fin skjorta! Weeeii!
Jag och Oskar kände dock att plikten kallade, så vi fick ännu en gång ge oss ner till systemet och fylla på åt campet. Det som sög hårt den här gången var dock att festivalområdet nu var he
Men räds icke, tänkte vi. Ölen är ju med i alla fall.
På campingen fick jag tag på en hårsnodd för första gången under veckan förresten. Det gick obra att använda den, men det var välbehövligt att få lite kontroll över vad som en gång var mi
Sedan mindes vi plötsligt att vi hade fått en snilleblixt under gårdagen som vi glömt bort att fullfölja. På onsdagen hade vi faktiskt, under ett infall av storhetsvansinne, gått till Konsum oc
Även smöret hade legat i Jonas mer än rumstempererade tält i ett dygn... Det var inte för hårt i alla fall.
Skapandet tog vid! Vi utnämnde Oskar till förste knådare, mest för att han hade renast händer och för att han lät väldigt självsäker när han räknade upp exakt hur mycket det skulle vara av
Festivalcamping - den ultimata platsen att förvara och hantera mat och råvaror på. Om någon av mina vänner från bagerilinjen tittar nu lär de väl avsäga vänskapen med mig.
När Oskar hade gjort klart första satsen fick alla vara med! De kvarvarande ingredienserna var ju liksom inget att spara på, tänkte vi.
"Släng ut alla tallrikar på marken bara, så har vi det där på!"
Mina tankar går tillbaka till kvällarna hos Oskar när han fortfarande hade sin lägenhet i Uddevalla. Det var samma känsla här, fast smutsigare.
Medan vi andra skrattade hejdlöst åt att det såg ut som att det låg bajs överallt kröp Oskar tillbaka ut ur sitt tält och förbannade oss tyst. Han hade städat hela campet ungefär en kvart ti
Mogenheten visste inga gränser.
Nicklas och de andra gjorde ett bra jobb för att visa att vi är grisigast i hela universum.
Sådärja. Nu var vårt campgolv komplett med egen kattlåda också. Ifall vi skulle velat ha en katt där senare.
När oron hade lagt sig fick jag ta kort på mig själv för att veta hur mycket skit jag hade i ansiktet. Här har jag lyckats få bort 99% ändå, skulle jag tro.
Oskar fick städa igen, den stackarn.
Leo hade suttit i vår bakstuga och tittat på i skräck hela tiden. När marken hade blivit såpass äcklig som den var nu kände han att det behövdes lite mer avancerade sittdon. Exempelvis en "Sof
Chokladbollarna - the aftermath.
Oprovocerat vattenkrig uppstod. Fast med öl och inte vatten.
Johanna och Leo kände sig som hemma i äckelcampet.
Nicklas bjöd på lite underhållning framåt kvällningen. Dockteater av allra högsta kvalitet spelades upp från hans tält och kunde avnjutas av besökarna i vårt camp.
Lite senare kom ett av de stora ögonblicken vi alla hade väntat på. Vi sprang fort som bara den till festivalområdet och fyllde de första raderna framför scenen i väntan på Them Crooked Vultur
Jens var pepp, men störde sig något fruktansvärt på att alla i publiken hurrade så fort en ljudtekniker kom ut på scenen och pillade på en gitarr. Jag tror att han hatar ljudtekniker.
Mitt i folkmyllret dök en nyanländ Emelie upp från ingenstans. Hon fick ställa sig med oss och se glad ut.
De där böjda asgamarna.
Hej på dig, herr Homme.
Trevligt, herr Grohl.
Och tänk er folkets jubel när Josh Homme var igång med att introducera bandet och kom fram till bassisten. "And on base guitar... it's John fucking Paul Jones". Det var riktigt stort fakiskt.
Tyvärr är det inga direkt mästerliga bilder jag har tagit. Röjet framför (och på scenen av framförallt Dave Grohl) var dock grymt.
Them Crooked's andragitarrist som är med vid livespelningar fick även lite utrymme för sig själv i form av ett långt solo, vilket var roligt. Och jävlar vad han visade att han var minst lika duk
John Paul Jones kan ha haft den mysigaste scenpersonligheten på hela festivalen, tror jag (och då hade jag ändå sett Di Leva dagen innan). Han gick runt och log åt alla improvisationer de andra p
Sen fick han spela lite piano också, så klart. Som i Zeppelin.
Sammanfattningsvis får jag nog säga att det var en av de bästa spelningar jag sett någonsin faktiskt.
På vägen hem var vi tvugna att stanna och äta för att vi var så upprymda. Alla är väldigt fina tycker jag.
Jag försökte komma bort från gruppen och gömma mig längre fram, men ack, de hittade mig ändå.
Tillbaka på campingen. Oskar på sömniga äventyr med nya vänner. Vi sov sen.
Direct link:
http://dayviews.com/kuse/2010/7/1/
Visa toppen
Show footer