April
May 2011
Söndagen efter Valborg var ganska seg i allmänhet. Vi vaknade upp och märkte att både Oscar och Leo hade fått sina jackor nedpissade av någon eller några av de mycket revirmåna katterna. Min j
Både jag och Oscar var sega efter gårdagen och Ullis var dessutom sjuk när vi kom hem så vi hade inte så jättemycket energi kvar att göra någonting på. Tja, förutom att spela Dungeon Quest d
På andra sidan vägen låg Tyrell Corporations högkvarter från Blade Runner tror jag. Muntra hus, de där.
Upptäckte Pulsen, en butik jag aldrig har hört talas om, men hade löjligt billiga varor. Vissa priser var rent skrattretande. Så efter att jag nu kommit hem till västkusten igen tycker jag att al
När jag vaknade upp på morgonen och kom till mina sinnens fulla bruk efter en stund förstod jag att Ullis och Oscar hade lämnat mig ensam i sitt hus och gått till jobbet. Jag insåg att detta sku
På onsdagen lämnade jag Flemmingsberg för första gången på veckan och tog mig in till Stockholm för att bete mig som en vinnare. Träffade Nicklas och Magnus bland annat, som skulle gå till Gl
Gabriel var också med och bidrog till stämningen genom diverse odrägligheter. Han skulle också med och se på herr Vatten sen, men ville först gärna hänga i en kylig liten park och dricka öl.
Kände mig dessutom ganska stolt över att övertyga Michan och Lizz att lämna sitt mysiga hem Österbybruk och komma in till storstaden, speciellt med tanke på hur mycket Michan har tjatat om att h
En kort stund senare gick dock de tre herrarna från väst sin väg och lämnade oss andra till vårt öde i den ej vältempererade parken. Vi behövde gå in och fortsätta vår fina get-together nå
Min kamera passades runt som... något slags föremål vars syfte är just att passas runt. Därför blev det mycket sånna här bilder.
Ölens förvridande krafter tog över oss och fick oss att göra grimaser. Mest så med mig.
Lizz skräpade ner fasligt mycket med citroner, mjukplast och annat dåligt. Och se så nöjd hon ser ut med det. Fruktansvärt.
Penna... nu ska du dödas...
Michan, disney-figuren.
Snabbt blev det fantastiskt dekadent. Jag är mycket nöjd över detta så klart!
Linnéasaurien. Ljuset skrämmer den inte.
Jag har några gånger under den senaste tiden noterat min förmåga att utstråla en fantastiskt hatfullhet gentemot vänner och bekanta som är med på bild med mig. Så även nu. Jag måste ha någ
Jag varnade Lizz att jag hade pennan fokuserad på hennes sårbaraste punkt - pannan, och hotade med att hon skulle dö om hon rörde sig för hastigt. Hon trodde mig inte.
Michan var ganska bra på att smälta in bland allt fint folk i storstaden och ta efter stockholms mest accepterade attityd och uttryck.
Själv ville jag mest slåss.
Kan jag ha lyckats fånga Michans vanligaste min på bild? I så fall är jag stolt.
Steker.
Michan, nöjd med livet och andras olycka. Som vanligt. Ond.
Vi hade även ärvt några ostringar från Nicklas och de andra när de stack. Kvällen var alltså räddad.
What is up?
Visa toppen
Show footer