September
Friday 23 January 2015 photo 1/2
|
Jag började en kurs på folkhögskolan för att få självförtroende och whatnot, men nu känner jag bara en sådan sjuk enorm press att jag inte vågar gå dit. Det känns som att alla dömer mig som idiotisk redan innan de sagt ett ord till mig. Den enda tryggheten jag har är lärarna typ för jag vågar inte prata med andra. Det ironiska är att det är en rehabiliteringskurs typ.
Jag funderar på att dygna och spela sims hela natten. Jag har verkligen mått sjukt sämst senaste veckan/veckorna. Jag har inte orkat svara på någons försök att kontakta mig för att det blir ännu ett stressmoment utöver skolan (där jag för övrigt bara är mån, ons, fre men ändå). Vill bara säga förlåt lite öppet såhär men jag har verkligen ingen energi och vill helst stänga in mig resten av livet. :---D
Dessutom fuckade jag upp i onsdags och sov till kvart över fyra vilket resulterade att jag fick den värsta utställningen från mamma någonsin. Allt jag gör är fan dåligt om man lyssnar på hennes tjat. Hela mitt liv är exakt som hon inte vill. Jag måste ju ha en ambition i livet och göra något aktivt för att förändra min tillvaro och sträva efter att sluta med medicineringen för adhdn. Le GG no re face. Jag bara är på praktik, i skolan och har deltidsjobb som personlig assistent nu. Vadfan kräver hon av mig egentligen?
Hatar allt. Vill helst ligga och gråta över hur jävla hopplös situationen är med min mamma och/eller familj. Känns som att som blir fel är mitt fel för att jag "skyller" på en diagnos när jag egentligen bara säger hur jag tänkte/inte tänkte. Mamma tycker ju att jag överdriver mina symptom också, att jag inte alls har såhär "mycket" adhd för att jag är vettig. X to the D.
Shit. Slutrantat. Behöver eget place asap.
Jag funderar på att dygna och spela sims hela natten. Jag har verkligen mått sjukt sämst senaste veckan/veckorna. Jag har inte orkat svara på någons försök att kontakta mig för att det blir ännu ett stressmoment utöver skolan (där jag för övrigt bara är mån, ons, fre men ändå). Vill bara säga förlåt lite öppet såhär men jag har verkligen ingen energi och vill helst stänga in mig resten av livet. :---D
Dessutom fuckade jag upp i onsdags och sov till kvart över fyra vilket resulterade att jag fick den värsta utställningen från mamma någonsin. Allt jag gör är fan dåligt om man lyssnar på hennes tjat. Hela mitt liv är exakt som hon inte vill. Jag måste ju ha en ambition i livet och göra något aktivt för att förändra min tillvaro och sträva efter att sluta med medicineringen för adhdn. Le GG no re face. Jag bara är på praktik, i skolan och har deltidsjobb som personlig assistent nu. Vadfan kräver hon av mig egentligen?
Hatar allt. Vill helst ligga och gråta över hur jävla hopplös situationen är med min mamma och/eller familj. Känns som att som blir fel är mitt fel för att jag "skyller" på en diagnos när jag egentligen bara säger hur jag tänkte/inte tänkte. Mamma tycker ju att jag överdriver mina symptom också, att jag inte alls har såhär "mycket" adhd för att jag är vettig. X to the D.
Shit. Slutrantat. Behöver eget place asap.
Comment the photo
5 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/kvadruppeln/519383953/
Visa toppen
Show footer