September
Tuesday 27 January 2009 photo 3/4
|
Liten morgonberättelse by Néa/Billie .
Jag sussar sött i mina djupa drömmar, men som plötsligt avbryts. Min mobil har börjat ljuda, klockan är alltså 06:50. Jag förbannar den kyliga, tidiga morgonen snabbt i mina tankar och jag vaknar på den första lilla, tysta tonen ur May It Be, med Enya.
Jag greppar blindt efter mobilen, oljudet måste upphöra! (Visserligen så älskar jag den fina, lugna, sorgliga låten. Men i det här fallet är det just den låten som väcker mig ur sömnen och säger åt mig att stiga upp. Det är det som gör låten outhärdlig om mornarna numera).
När jag väl får tag på mobilen, bländar den mig lätt utav ljuset från skärmen.
Jag tittar med suddig blick och försöker urskilja "snooze-knappen" från "stäng av-knappen". Jag hittar rätt! Ljudet upphör, men låten spelas ändå om och om igen i mitt huvud, under hela morgonen. Jag försöker låta bli att somna om, så jag tänder min sänglampa och bländas ännu en gång, fast värre.
Jag blir liggandes i ett par minuter, kroppen har inte vaknat riktigt än. Jag sniffar lite...-"Naaw.. Min kudde luktar fortfarande du..." Tänker jag och ler. ^^
Jag sätter mig upp, brr, kallt! Jag ryser, funderar en stund och tittar lite nyfiket under sängen. -"Nähe, inga monster under sängen inatt heller..." Tänker jag och suckar.
Jag reser mig upp och går på tå mot garderoben, måste hitta nå kläder. När jag öppnar garderobsdörren så är det helt jävla bäcksvart där inne, vilken överraskning.
-"Hur fan ska man kunna hitta nånting här inne?" Jag gäspar och grabbar tag i några rimliga plagg. -"Blä! Jag vill sova..."
Det svider till på tungan. Just det, jag skar mig igår när jag sög på en Marianne-karamell. Jag borde sluta med godis...
Jag försöker klä på mig snabbt, så jag slipper frysa så mycket..
Drar upp persiennerna, det är fortfarande mörkt ute. Tänder en till liten lampa, tycker inte jag behöver tända den röda, ska ju ändå släcka alla igen sen när jag ska gå till skolan.
-"Men fan, nu måste jag dra ut till köket och se till att jag får lite frukost i mig". Jag hasar ut med nerver och muskler som är slöa och ryckiga.
OSV. (Ungefär såhär ser varje morgon ut för mig, när jag ska till skolan, precis när jag vaknat alltså, för er intresserade, som nu har fått bevis på att man kan skriva mycket om så lite, till exempel om de första minuterna när man just har vaknat på morgonen)...Hehe.
Jag sussar sött i mina djupa drömmar, men som plötsligt avbryts. Min mobil har börjat ljuda, klockan är alltså 06:50. Jag förbannar den kyliga, tidiga morgonen snabbt i mina tankar och jag vaknar på den första lilla, tysta tonen ur May It Be, med Enya.
Jag greppar blindt efter mobilen, oljudet måste upphöra! (Visserligen så älskar jag den fina, lugna, sorgliga låten. Men i det här fallet är det just den låten som väcker mig ur sömnen och säger åt mig att stiga upp. Det är det som gör låten outhärdlig om mornarna numera).
När jag väl får tag på mobilen, bländar den mig lätt utav ljuset från skärmen.
Jag tittar med suddig blick och försöker urskilja "snooze-knappen" från "stäng av-knappen". Jag hittar rätt! Ljudet upphör, men låten spelas ändå om och om igen i mitt huvud, under hela morgonen. Jag försöker låta bli att somna om, så jag tänder min sänglampa och bländas ännu en gång, fast värre.
Jag blir liggandes i ett par minuter, kroppen har inte vaknat riktigt än. Jag sniffar lite...-"Naaw.. Min kudde luktar fortfarande du..." Tänker jag och ler. ^^
Jag sätter mig upp, brr, kallt! Jag ryser, funderar en stund och tittar lite nyfiket under sängen. -"Nähe, inga monster under sängen inatt heller..." Tänker jag och suckar.
Jag reser mig upp och går på tå mot garderoben, måste hitta nå kläder. När jag öppnar garderobsdörren så är det helt jävla bäcksvart där inne, vilken överraskning.
-"Hur fan ska man kunna hitta nånting här inne?" Jag gäspar och grabbar tag i några rimliga plagg. -"Blä! Jag vill sova..."
Det svider till på tungan. Just det, jag skar mig igår när jag sög på en Marianne-karamell. Jag borde sluta med godis...
Jag försöker klä på mig snabbt, så jag slipper frysa så mycket..
Drar upp persiennerna, det är fortfarande mörkt ute. Tänder en till liten lampa, tycker inte jag behöver tända den röda, ska ju ändå släcka alla igen sen när jag ska gå till skolan.
-"Men fan, nu måste jag dra ut till köket och se till att jag får lite frukost i mig". Jag hasar ut med nerver och muskler som är slöa och ryckiga.
OSV. (Ungefär såhär ser varje morgon ut för mig, när jag ska till skolan, precis när jag vaknat alltså, för er intresserade, som nu har fått bevis på att man kan skriva mycket om så lite, till exempel om de första minuterna när man just har vaknat på morgonen)...Hehe.
Visa toppen
Show footer