Vad mycket lättare allt var när man var barn... ingenting behövde man bry sig om iaf inte dem viktiga sakerna. Så växer man upp och får mer ansvar och bördor läggs på våra axlar. Man upptäcker känslor och tankar som man inte trodde existerade. Jag saknar att vara 5 år och ovetande om vad som väntas skall. Att leva i en relativt vuxen miljö där svek, gråt och kunskap hör till! Jag antar att de e en del av att bli vuxen! Men jag önskar så att jag kunde trycka på reverse knappen och spola tillbaka tiden. Detta kan kännas som ett världsligt problem i förhållande till annat men ändå. Tankarna och känslorn finns där! Vreden, glädjen och kärleken! När man gick på lekis frågade man rätt ut! I vuxet perspektiv kan man nästan uppfatta den som en lek. Jobbigt värre! Men även det hör till! Så vad ska man säga... handlar allt om att vii ständigt utvecklas som människor? Jag tror de. Ibland gör vi situationer svårare än vad dem egentligen är. Ibland underskattar vi oss själva... ibland tom underskattar vi den som står oss närmast, tytvärr. Eftersom det är fysiskt omöjligt att hoppa tillbaks 11år så får jag väll helt enkelt nöja mig med att vara 16 år och ha en stor kunskap om diverse saker. Men saknade finns där, kanske vill jag bara vara fem för att få fly från den egentliga saknaden....<3

Linda saknar dig..