ja... alla sätt är bra utom de dåliga brukar man ju säga...
och någon gång ska ju vara den första... nu kanske ni undrar.. så här är det...

Jag red ut på sigge idag i blåsvädret... brukar gör de flesta hästar nervösa... red honom heller inte igår... kom lagom några hundra meter hemifrån sen blev han skrämd och gjorde några rejäla bocksprång, påraken, lättade dryga halvmetern ur sadeln.. hängde mig kvar de två första med på det tredje fick ja ge mig och se mig besegrad och ta smällen, landade med en smäll i backen, tappade luften och kände en brännande smärta i höger benet... sigge sprang iväg hemåt, fick efter en stund upp telefonen och ringde till mamma, rickard kom först och gav sig av efter sigge sen kom mamma i nästa bil och plockade upp mig, mådde illa och kände mig svimfärdig... när vi kom tillbaka hem hade pappa fångat sigge, väl i stallet fick jag lägga mig på golvet benet värkte så jag trodde jag skulle dö men eftersom jag kunde vicka på tårna så var nog inget brutet...

(efter en nästan sömnlös natt vaknade jag med ett svullet lår och ett blåmärke stort som en fotboll... kan gå hjälpligt men dröjer nog några dagar innan jag kommer upp på hästryggen...)

jag överlever... det som inte dödar det härdar...