hur blev det såhär?
jag har inte riktigt fattat det

jag antar att du helt enkelt tröttnade på mig och
höra på mina problem och hur jag alltid ska klaga
men jag hoppas att du kan förlåta mig, jag behövde bara någon att prata med
och du fanns där för mig och lyssnade, och hjälpte mig när jag mådde som sämst

jag vet inte vad mer jag kan säga än att jag saknar dig
jag saknar hur du alltid förgyllde min dag,
jag saknar våra konversationer på msn när vi kunde sitta och snacka om allt från himmel till jord mitt i natten
jag saknar hur du alltid kunde få mig att skratta

& kan du bara förstå hur mycket jag ångrar de jag sa den kvällen,
då du började undvika mig, och sluta prata med mig
jag fick sån ångest
jag vet inte ens varför jag skriver detta här och lägger upp det så att alla som vill kan läsa det, kanske är det så att jag vill att just du ska läsa det, och kanske någon dag börjar du att prata med mig igen, men om detta är slutet, på våran så kallade vänskap, så tackar jag för tiden med dig, truls.

hoppas de löser sig sötis!