October
Wednesday 5 August 2009 photo 1/1
|
<p align="center">Jag som trodde att allt var över nu, att jag faktiskt kommit över dig. Men saker blir aldrig som man tror här i livet början jag lära mig. Hur ska jag någonsin glömma dig? Ditt underbara leende, dina hemlighetsfulla ögon, den där mörka rösten som får mig att rysa igenom hela kroppen, när du är i närheten av mig kan jag inte koncentrera mig på något annat, det är bara du som existerar just då för mig. Tur har jag väl som inte träffar dig så ofta längre, eller är det tur? Nu när jag inser att det faktiskt är dig jag längtar efter, att det är dig mitt hjärta slår för vill jag bara brista ut i gråt då jag inte får träffa dig. Men den värsta känslan är nästan att du inte vill ha med mig att göra, tror jag. Jag vet inte längre med dig, ibland är du världens socialaste och hur gullig som helst och i nästa stund, en helt annan. Jag vet att jag inte varit världens bästa, förlåt , förlåt , förlåt! Men jag har bara varit så himla rädd för att förlora dig.
Annons
Visa toppen
Show footer