Wednesday 10 June 2009 photo 1/1
|
TILL 9C
När pappa, för fyra år sedan tillslut knuffade ut mig ur bilen, och jag gick med något ostadiga ben till gräsplanen vid högskolan, hade jag ändå förhoppningar på att saker och ting skulle bli bättre. Det var iochförsig inte särskilt svårt att slå mitt tidigare näste (ingens fel - jag var bara vilse). Men jag hade ingen aning om att det skulle bli så här bra.
Jag var livrädd för er allihopa. Ja, även Amanda och Maria som jag kände sen innan. Jag trodde att alla skulle bita mig. Det visade sig dock, att väldigt få - om någon - gjorde det, och jag bet även några. Förlåt.
Men jag har aldrig mått så bra, som jag har gjort under dem här senaste fyra åren. Jag har äntligen hittat mig själv, och jag har lärt mig så mycket om den slags människa som jag vill vara. Den osjälviska, sympatiska och lojala Lilly, vill jag att nån ska säga nån dag. Kan ni gissa vilka förebilder jag har i denna quest? Ni är vad jag vill vara.
FYI, jag gråter när jag skriver det här. Jag kommer att sakna er så in i helvete. Och jag bryr mig inte om att ni kanske inte känner likadant, men jag vill att ni ska veta att jag, för fyra år sedan, hade aldrig klarat av det där talet. Hade aldrig vågat dansa på balen. Aldrig vågat skriva det här. Nu gör jag det. Och det är bara er förtjänst.
Jag vet inte om jag klarar av det här. Fan, jag är inte redo att släppa er. Jag vill inte gå vidare. Men på nått sätt så är jag ändå på väg dit nu. Och i höst kommer jag lyssna på föreläsningar om egyptisk arkitektur, och jag kommer älska det.
Men jag kommer sakna er.
Jag vill inte gå till skolan utan Robins "Godmorgon", eller Kalles smått brutala men omtänksamma kommentarer, tessas kalla händer, adams depressiva beteende, cornelias skratt, emils hårvax, nicoles hickningar, brunos musik, helenas böcker, gabys konstanta förseningar, nordens alltid-redo-let's-tafsa händer eller lulles gråa hårtufs.
Jag vill inte
Men jag måste. Och jag vill att ni ska veta att jag alltid är här. No matter what. Som ni har varit här för mig. Lycka till i allt ni gör, och ska få göra i framtiden. Inte för att ni behöver det, ni kommer alla att lyckas. Att uppnå era drömmar. Låt ingen nånsin bestämma era drömmar åt er. Ta ansvar, men ha kul. Lev livet, men ta hänsyn. Älska alla omkring er, dröm storslagna drömmar, uppfyll dom.
Glöm hämningar, be forgiving. Ta vara på det ni har. Och akta er för busar och bussar.
As we go on
We remember
All the times
We had together
And as our lives change
Come whatever
Because we will all
Still belong forever
Tack. För allt. Jag älskar er.
När pappa, för fyra år sedan tillslut knuffade ut mig ur bilen, och jag gick med något ostadiga ben till gräsplanen vid högskolan, hade jag ändå förhoppningar på att saker och ting skulle bli bättre. Det var iochförsig inte särskilt svårt att slå mitt tidigare näste (ingens fel - jag var bara vilse). Men jag hade ingen aning om att det skulle bli så här bra.
Jag var livrädd för er allihopa. Ja, även Amanda och Maria som jag kände sen innan. Jag trodde att alla skulle bita mig. Det visade sig dock, att väldigt få - om någon - gjorde det, och jag bet även några. Förlåt.
Men jag har aldrig mått så bra, som jag har gjort under dem här senaste fyra åren. Jag har äntligen hittat mig själv, och jag har lärt mig så mycket om den slags människa som jag vill vara. Den osjälviska, sympatiska och lojala Lilly, vill jag att nån ska säga nån dag. Kan ni gissa vilka förebilder jag har i denna quest? Ni är vad jag vill vara.
FYI, jag gråter när jag skriver det här. Jag kommer att sakna er så in i helvete. Och jag bryr mig inte om att ni kanske inte känner likadant, men jag vill att ni ska veta att jag, för fyra år sedan, hade aldrig klarat av det där talet. Hade aldrig vågat dansa på balen. Aldrig vågat skriva det här. Nu gör jag det. Och det är bara er förtjänst.
Jag vet inte om jag klarar av det här. Fan, jag är inte redo att släppa er. Jag vill inte gå vidare. Men på nått sätt så är jag ändå på väg dit nu. Och i höst kommer jag lyssna på föreläsningar om egyptisk arkitektur, och jag kommer älska det.
Men jag kommer sakna er.
Jag vill inte gå till skolan utan Robins "Godmorgon", eller Kalles smått brutala men omtänksamma kommentarer, tessas kalla händer, adams depressiva beteende, cornelias skratt, emils hårvax, nicoles hickningar, brunos musik, helenas böcker, gabys konstanta förseningar, nordens alltid-redo-let's-tafsa händer eller lulles gråa hårtufs.
Jag vill inte
Men jag måste. Och jag vill att ni ska veta att jag alltid är här. No matter what. Som ni har varit här för mig. Lycka till i allt ni gör, och ska få göra i framtiden. Inte för att ni behöver det, ni kommer alla att lyckas. Att uppnå era drömmar. Låt ingen nånsin bestämma era drömmar åt er. Ta ansvar, men ha kul. Lev livet, men ta hänsyn. Älska alla omkring er, dröm storslagna drömmar, uppfyll dom.
Glöm hämningar, be forgiving. Ta vara på det ni har. Och akta er för busar och bussar.
As we go on
We remember
All the times
We had together
And as our lives change
Come whatever
Because we will all
Still belong forever
Tack. För allt. Jag älskar er.
Comment the photo
kommer sakna er alla. <3 trots jag aldrig trodde det i början av året har ni nog varit ganska bra klas sändåp ;) <3
du skriver så himla fina texter som berör... engvall gjorde helt rätt i att låta dej hålla avslutningstalet, det var verkligen skitbra ! :),
jag kommer också sakna klassen, och jag tror att det är fler än jag som inte uppskattade det vi hade förrän nu mot slutet, men det ska ändå bli skönt att få börja på nytt, med ny skola och nya kompisar och så
man säger ju att man ska sluta när man är på topp och det gjorde vi verkligen, istället för att fortsätta och kankse riskera att det blir sämre så slutade vi med en så bra relation i klassen att vi kan leva på våra minnen istället <3
Även fast om jag kommer leva tills jag är 85 så kommer ändå de 4 åren med C:arna vara de åren jag aldrig glömmer <3
Hittills de fyra bästa åren i mitt liv :D<br />
den bästa och den mest sinnes sjuka klassen man någonsin kan ha! <33 kommer alltid finnas i mitt hjärta <33
<br />
Love you <3
Saknar dig <3<br />
Lycka till med allt :D
kmr sakna när du pratar så därfort så man knappt fattar osv hahahaha
jag har inte ens fattat att det verkligen är över än..<3
Kommer sakna dig :') <3
Jag grät så mkt att jag svettades och var tvungen att gå och duscha... :P
När du blir ökänd entreprenör sen så får du bjuda mig på glassfest xD <3
Saknar dig redan <3<br />
Lycka till med allt!
23 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/ltorkelsdotter/381064250/