april
onsdag 29 augusti 2007 bild 6/6
|
just another love story LOVE IS NOT WHEN YOU FEEL JUST PAIN Hon kollar ut genom fönstret, ut på regnet, en sista gång innan hon sätter på mobilen igen. Hon vill bara se om hon har fått något svar, om hon betyder något för honom. Hon väntar lite, det kan ju gå långsamt, jag menar, teckningen kan ju vara lite seg med att komma och så. Hon väntar hela fem minuter. Men det händer ingenting. Inte ett jävla piss. Lite senare äter hon kvällsmat med sin familj. Mamma, pappa och Filip bara sitter där och trycker i sig. Dom ser ut som grisar, tänker hon snabbt, och tappar aptiten. Ser dom inte? tänker hon. Ser dom inte att jag är trasig nu? Ser dom inte att jag gått sönder? Det måste väl synas? Jo, det måste det göra. Hon skär av kanterna på sin macka, ja, hon skär av nästan hela mackan. Ger det i smyg till Douglas som letar efter spill på golvet. Han blir nog tacksam. Sedan äter hon upp det lilla som finns kvar utav mackan innan hon reser sig och går. Vart ska hon gå? Hon tar sin ipod och går ut genom dörren. "Vart ska du ta vägen?" hör hon mammas röst bakom henne. Men hon låtsas att hon inte hör, låtsas att musiken är för hög. Det är skönt att gå snabbt. Det är skönt att bara dra och fantisera att man är på väg bort, att man verkligen drar. Det som man alltid drömmer om att göra, bara sticka, men aldrig gör. Det är så mycket som håller en tillbaka. Hon tror inte att hon har vad som krävs för att våga. Så hon håller sig till att drömma, och låtsas. Och den nya skolan, hon hatar den. Det finns ingen som henne där. Ingen som hon kan prata med. Det känns bara som slöseri med ord och kraft att öppna munnen mot någon av de hjärndöda barn som går i hennes nya klass. Hur ska hon klara tre år där? Dom kollar på henne, hon känner deras blickar bränna. Hon vet att dom kollar på ärren, men hon skrattar och ler som om ingen har sett dem. Hon orkar inte mer. Han är på väg hem från Robin. Dom har haft trevligt ikväll. Spelat lite tv-spel, chillat med chips och haft det allmänt härligt. Den nya skolan är najs, han är glad att han hamnade i samma klass som Robin och Niklas, snacka om att de tre kommer att äga skolan! Eller ja, äga skolan och äga skolan, det är i alla fall skönt att ha sina polare med sig, slippa känna sig som en alien i en helt ny skola. Mobilen piper, SMS från mamma. Maten är klar. Härligt, han är ganska hungrig. Har faktiskt inte käkat sedan skolan, kommer han på när han tänker efter. När han tänker efter kommer han på att Julia smsade innan. Men han orkade inte svara. Eller, han visste inte riktigt vad han skulle svara. Han vet inte vad han vill, vad han känner. Men han vet att det är något som inte är rätt. Men hur skulle han kunna säga det? Det känns elakt på något sätt, som om han gett henne falska förhoppningar flera veckor, för att nu rasera dom. Men han trodde ju att ha tyckte om henne, så egentligen ljög han ju inte? Eller? Nej, bestämmer han. Men hans samvete håller inte med. Han tystar det så gott det går i alla fall. Men hur farligt kan det vara? Han är säker på att hon kommer att ta det jättebra. Eller? Snart måste han i alla fall ringa och berätta. Han ska inte låta henne hoppas längre. Ja, det ska han göra. Han ska ringa direkt när han kommer hem, lovar han sig själv. Hon har gått en bra bit nu, det var skönt att "gå av sig". Hon är nästan utanför sin ytterdörr när hon känner att det vibrerar i fickan. Hjärtat stannar någon sekund när hon tar upp telefonen. Sedan slår det ett extra slag, när hon ser att det är hans namn på displayen. ÄNTLIGEN! Ansiktet spricker upp i ett enda stort leende när hon svarar: - Hej, det är Julia! - Anna. A
Annons
Kommentera bilden
4 kommentarer på denna bild
Direktlänk:
http://dayviews.com/laprinzipezza/89379873/
Visa toppen
Visa sidfoten