Jag ska på musikalen om Miranda!

Loke är bäst:

När jag var mycket liten ville jag bli präst. Vid fem års ålder ville jag bli kock för jag tyckte det var så roligt att vända fiskpinnar (en konst jag behärskar till fulländning idag). När jag börjat lågstadiet insåg jag att mitt kall låg i djurrättsrörelsen. Jag gick med i Greenpeace och ritade elefanter på mattelektionerna.

Sen kom högstadiet och pubertetspolitiken.

Jag skulle upplysa världen om dess galenskap med säkerhetsnålar, färgglad frisyr och med tusen gånger tusen inringade A´n ritade på skolans toalettväggar.

Så flyttade jag hemifrån och började på teaterestetiska gymnasiet och blev kär. Och ännu en gång var meningen med livet så smärtsamt uppenbar.

Och idag?

Jag kan avslöja att jag inte är en matroad skådespelare i rollen av en prästpunkare.

Men jag tycker fortfarande om att rita elefanter...

och att sjunga mina sånger, att tjafsa med dörrvakter och åka tåg på natten, reklamfilmen innan bion, att brottas och att hicka.

Jag gillar folk som speglar sig, folk som äter isglass på vintern och folk som skrattar när de går ensamma på avenyn. Jag gillar rom, fotbolls-Vm, midsommar och efterfester som smälter samman med förfesten.

Jag är trött på den ironiska generationen men jag älskar Röda Arméns Manskör och oönskade förälskelser.

Men vad jag är har jag inte en aning om. Har du?

Jag är Loke.
Så mycket vet jag.
Och det får fan duga.

klart! <3 Ni hänger väll med den 28? på Om Miranda?