Sommarjobbandet startade idag. Jag är helt klart nöjd. Fick nämligen jobba med Hanna, och det är alltid trevligt. =)

Nu ska jag bege mig till min ny-påslakans/lakans/örngotts-bytta sängen. Ooh... det var jobbigt att skriva, men jag tyckte att "nybäddade" inte riktigt räckte till, då jag ville nå fram till att allting faktiskt var nytt och rent... JA! Troligen helt ointressant för er som orkar läsa, men det bryr jag mig inte om. För jag tycker att det är otroligt roligt och skönt att få skriva av mig på kvällarna. Bilden föreställer föresten mig och min vän Treggwor. Vi träffades idag, när jag hoppade ur Ellens bil utanför midgård. Han kom flygandes fram mot mig i väldig fart och den lille propellern på hans huvud snurrade som bare den. Jag tittade först konstigt på honom och undrade vad han ville, men han svarade bara att han var sällskapssjuk. Jag upptäckte snart hans alldeles speciella charm, och rördes till små tårar då han berättade sin levnadshistoria för mig. Treggwor kommer från en plats, strax övanför molnen och hans största intressen är molnmålning, flygplansridning och stjärnskådning. Vad han sedan berättade kom som en chock och stor sorg för mig. Treggwor har nämligen inte haft varken familj eller vänner i hela sitt 324:åriga liv. Han har aldrig träffat på en enda varelse som ser ut som han själv, och han börjar faktisk undra om det verkligen finns någon mer än han där uppe. Kan han ha tillverkats att flygplanens alla giftiga utsläpp? Eller av fåglarnas bajs som fastnar i de ulliga molnen? Eller kan han vara en utomjording som slungats bort från sin planet, redan vid födseln? Med darrig röst och tårfyllda ögon, lovade jag Treggwor att nu alltid vara vid hans sida! Aldrig mer ska han behöva stjärnskåda i ensamhet. Måla moln och rida flygplan blir lite svårare för mig att genomföra. Det förstod han. Treggwor är så förstående! En sådan underbar liten filur, den där Treggwor.

Ja du... Jag undrar vem det är som är mest sällskapssjuk egentligen.