Sunday 15 March 2009 photo 2/2
|
Den gröna filten på roulettbordet stank av svett och hade för länge sedan förlorat sin ludd. Sir Twilights näsblod droppade stilla ner i hans underbett.
Han var en ensam man, med egen budget, som hade kört Formel-1 och suttit i fängelse för apsmuggling.
Nu satsade han en kvarts miljon på nummer 3. En spottstyver, skrattade han, samtidigt som han med handen i vänstra byxfickan lätt jonglerade hans könsorgan.
Herr Kleinbach böjde sig bakåt. Vart skulle han annars böja sig? Framåt var redan upptaget.
Han hade stått stilla länge och ville med sina kroppsrörelse göra omgivningen uppmärksam på att han fortfarande var vid liv.
Ett exem besvärade honom obetydligt, men i övrigt var han en bra kamrat med herrparfym som största intresse, vilket skänkte honom en trevlig lukt, men en klen allmänbildning.
En uppstoppad fotomodell tog plötsligt form alldeles vid den pulverfärgade croupieren. Jag vill bara ha sex, sa hon och blinkade med sina pantsatta ögonfransar.
Sex är upptaget, svarade croupieren gammeldags men kunnigt varpå hon gick upp i limningen så att hennes innanmäte blev föremål för allmän inspektion och hon fick omedelbart stoppas om och sys ihop av en kirurgkongress som tursamt hade en ledig kväll.
Lord Lloyd lånade vänligt ut sin unika gummisnoddssamling som fyllning och en liten familj genmaipulerade dansmöss från Tasmanien som ingen saknat, kom väl till pass.
Det rådde en munter stämning kring spelbordet. Alla var lika mycket värda. Som sina insatser.
Plötsligt blev Lord Lloyd ruinerad och skulle tvunget skjuta sig, men missade och sköt i stället av sig ena örat så att croupieren blev tvungen att låna honom sitt öra och i det pratade han sedan hela kvällen om allt han varit med om.
Till slut hade även sir Twilight spelat bort allt och hade bara sig själv kvar att satsa, vilket han också gjorde och vann dessutom så att han fick tillbaka sig själv och då applådera alla runt bordet, för han var den förste som hade förlorat alla sina pengar men vunnit sig själv...
Han var en ensam man, med egen budget, som hade kört Formel-1 och suttit i fängelse för apsmuggling.
Nu satsade han en kvarts miljon på nummer 3. En spottstyver, skrattade han, samtidigt som han med handen i vänstra byxfickan lätt jonglerade hans könsorgan.
Herr Kleinbach böjde sig bakåt. Vart skulle han annars böja sig? Framåt var redan upptaget.
Han hade stått stilla länge och ville med sina kroppsrörelse göra omgivningen uppmärksam på att han fortfarande var vid liv.
Ett exem besvärade honom obetydligt, men i övrigt var han en bra kamrat med herrparfym som största intresse, vilket skänkte honom en trevlig lukt, men en klen allmänbildning.
En uppstoppad fotomodell tog plötsligt form alldeles vid den pulverfärgade croupieren. Jag vill bara ha sex, sa hon och blinkade med sina pantsatta ögonfransar.
Sex är upptaget, svarade croupieren gammeldags men kunnigt varpå hon gick upp i limningen så att hennes innanmäte blev föremål för allmän inspektion och hon fick omedelbart stoppas om och sys ihop av en kirurgkongress som tursamt hade en ledig kväll.
Lord Lloyd lånade vänligt ut sin unika gummisnoddssamling som fyllning och en liten familj genmaipulerade dansmöss från Tasmanien som ingen saknat, kom väl till pass.
Det rådde en munter stämning kring spelbordet. Alla var lika mycket värda. Som sina insatser.
Plötsligt blev Lord Lloyd ruinerad och skulle tvunget skjuta sig, men missade och sköt i stället av sig ena örat så att croupieren blev tvungen att låna honom sitt öra och i det pratade han sedan hela kvällen om allt han varit med om.
Till slut hade även sir Twilight spelat bort allt och hade bara sig själv kvar att satsa, vilket han också gjorde och vann dessutom så att han fick tillbaka sig själv och då applådera alla runt bordet, för han var den förste som hade förlorat alla sina pengar men vunnit sig själv...