Next day

Previous day

Saturday 16 October 2010 photo 1/1

Ni som inte förstod något av min förra bild här får ni en kort berättelse av mitt liv... Någon gång kommer det komma ut ändå, och hellre att det kommer ut av mig än någon annan...
1989 den 9:e Februari i Malmö föddes en pojke vid namn Daniel Johan Mikael Svensson..
2 år senare skildes min mamma och min pappa, så jag bodde kvar hos pappa i Malmö. Sen träffade pappa världens underbaraste styv mamma "Louise" som var som världens bästa mamma mot mig. Det varade dock bara 1 år.
Och sen började mardrömmen när min pappa träffade Anette Svensson, hon kom med sina två barn Sandra och Mattias, Sandra var 1 år äldre än mig och Mattias 1 år yngre. I början levde vi som vilken familj som helst men ju mer Anette kom in i familjen ju mer illa blev jag behandlad, jag fick sitta på rummet hela dagarna fick aldrig lämna rummet utom när jag skulle äta eller skulle till dagis, medan hennes barn strövade fritt i och utanför lägenheten. Min farmor var min älskade ängel som gjorde allt för mig, om jag hade varit hos farmor en dag och fått med mig godis hem så tog Anette det och gav det till sina egna barn, dom fick titta på barnprogram på tv men inte jag. Jag började sätta mig vid dörren och lyssna på programmet dom tittade på. Det hände även ett fåtal gånger att jag fick sova i badkaret istället för min egen säng. Men det som krossade mitt hjärta var att pappa aldrig sa ifrån. Det jag minns starkt var när Anette tog och stängde in mig i en garderob i cirka en kvart. När jag var liten, för jag var mörkrädd...
En dag så gick pappa med mig till sos och sa att han ville bli av med mig, och då flyttade jag till mamma i Eslöv, som var inne i sin största tid med sitt missbruk av droger och alkohol. Under denna tid var hon ihop med värsta idioten också som var en stor pundare och alkoholist vid namn Roland. Då började helvetet pånytt, vi var inlåsta i lägenheten dagligen, fick aldrig någonsin gå utanför dörren för då skulle han slått ihjäl oss. Jag vet inte hur många gånger han band fast mamma och våldtog henne och tryckte in spruta efter spruta med heroin i henne. Han slog mig många gånger under den perioden, men till sist kom den lyckliga dagen. När han var så full och hög så han deckat så tog mamma nycklarna och låste upp dörren sen rymde vi.
Alla kan inte ha en bra barndom... men får jag någonsin reda på att någon har barn som utsätts för någon liknande situation så kommer jag ta hand om det på egen hand och jag kommer inte vara snäll mot de människorna!

0 Visa hela listan

Ni som inte förstod något av min förra bild här får ni en kort berättelse av mitt liv... Någon gång kommer det komma ut ändå, och hellre att det kommer ut av mig än någon annan...

1989 den 9:e Februari i Malmö föddes en pojke vid namn Daniel Johan Mikael Svensson..

2 år senare skildes min mamma och min pappa, så jag bodde kvar hos pappa i Malmö. Sen träffade pappa världens underbaraste styv mamma "Louise" som var som världens bästa mamma mot mig. Det varade dock bara 1 år.

Och sen började mardrömmen när min pappa träffade Anette Svensson, hon kom med sina två barn Sandra och Mattias, Sandra var 1 år äldre än mig och Mattias 1 år yngre. I början levde vi som vilken familj som helst men ju mer Anette kom in i familjen ju mer illa blev jag behandlad, jag fick sitta på rummet hela dagarna fick aldrig lämna rummet utom när jag skulle äta eller skulle till dagis, medan hennes barn strövade fritt i och utanför lägenheten. Min farmor var min älskade ängel som gjorde allt för mig, om jag hade varit hos farmor en dag och fått med mig godis hem så tog Anette det och gav det till sina egna barn, dom fick titta på barnprogram på tv men inte jag. Jag började sätta mig vid dörren och lyssna på programmet dom tittade på. Det hände även ett fåtal gånger att jag fick sova i badkaret istället för min egen säng. Men det som krossade mitt hjärta var att pappa aldrig sa ifrån. Det jag minns starkt var när Anette tog och stängde in mig i en garderob i cirka en kvart. När jag var liten, för jag var mörkrädd...

En dag så gick pappa med mig till sos och sa att han ville bli av med mig, och då flyttade jag till mamma i Eslöv, som var inne i sin största tid med sitt missbruk av droger och alkohol. Under denna tid var hon ihop med värsta idioten också som var en stor pundare och alkoholist vid namn Roland. Då började helvetet pånytt, vi var inlåsta i lägenheten dagligen, fick aldrig någonsin gå utanför dörren för då skulle han slått ihjäl oss. Jag vet inte hur många gånger han band fast mamma och våldtog henne och tryckte in spruta efter spruta med heroin i henne. Han slog mig många gånger under den perioden, men till sist kom den lyckliga dagen. När han var så full och hög så han deckat så tog mamma nycklarna och låste upp dörren sen rymde vi.

Alla kan inte ha en bra barndom... men får jag någonsin reda på att någon har barn som utsätts för någon liknande situation så kommer jag ta hand om det på egen hand och jag kommer inte vara snäll mot de människorna!

Annons

Uploader

got photos in group

Taggad med

The photo has no tags

Geo tag

Camera info

Comment the photo

Hanna Mini Lykkegaard Sun 28 Nov 2010 12:43

skit, jobbigt att läsa, <3 djupa grejer <3

- Read more -

View all comment answers (1)

Laser-skurken Sun 28 Nov 2010 15:37

jo det kan man säga, men det har även gjort mig till den person jag är idag... och det är jag glad över, för jag skulle aldrig velat vara en annan person än den jag är :) <3

- Read more -

Hanna Mini Lykkegaard Sun 28 Nov 2010 17:37

sant sant, vet hur det är när saker gör en till den man är, jobbigt, men jävligt bra <3

- Read more -

Laser-skurken Sun 28 Nov 2010 18:32

ja absolut.. vi formas ju utifrån olika miljöer :) <3

- Read more -

Hanna Mini Lykkegaard Sun 28 Nov 2010 18:49

sant sant :)<3

- Read more -

Laser-skurken Sun 28 Nov 2010 19:10

aa :) <3

- Read more -

Anonymous Mon 18 Oct 2010 11:59

:O shiit, ....hemskt!! :(

- Read more -

Laser-skurken Wed 20 Oct 2010 02:04

aa, som sagt man väljer ju inte hur sin barndom ska vara :O

- Read more -

Anonymous Wed 20 Oct 2010 11:02

nej man gör ju icke de..

- Read more -

Laser-skurken Wed 20 Oct 2010 19:06

nepp..

- Read more -

FruCelander Sun 17 Oct 2010 13:01

Jag känner dig inte. Men jag känner igen din situation. Jag beklagar verkligen! Men jag hoppas också att denna tragiska barndom har gjort dig starkare! Kram på dig!

- Read more -

Laser-skurken Sun 17 Oct 2010 22:07

absolut... det är detta som har gjort mig personen jag är idag kram

- Read more -