Sunday 11 September 2011 photo 1/2
|
Jag känner hur allt rasar ner. Jag känner hur allt går i bitar, jag känner hur mitt hjärta splittras i tusen bitar. Jag försvinner lätt i dimman som kallas mitt sinne. Hur allt åker bort, hur allt blir svartare och nu är jag vilse. Vilse i dimman och kommer aldrig hitta ut. Dimman har tagit mig men ändå inte. Jag ska försvinna från dimman jag ska försvinna någonstans där ingen kan hitta mig, jag ska försvinna upp till himlen. När jag nu är vilse så känner jag mig trygg, jag vet att ingen kan skada mitt hjärta. Men ändå så känner jag mig otrygg och osäker på vad som kan hända när jag nu är i dimman. Det är en konstig känsla men ändå bra som jag då känner men ändå inte, jag vet egentligen inte vad jag känner. Känseln förlorade jag för länge sen, den gick bort då mitt hjärta krossades. Jag känner ingen kärlek längre, jag känner ingenting alls längre. Allt som jag känt förut har åkt bort och jag vet att det aldrig kommer tillbaks. Men jag hoppas att jag äntligen får vila i frid där jag vill. Där långt upp i himlen där molnen är.
Geo tag
15 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/lemedab/495979829/