Monday 8 December 2008 photo 1/1
|
E tvungen att skriva ner min svenska sak så jag kan kopiera den sen i skolan har inget usb minne ;)..
Hej mitt namn är Johan och jag är 14 år. jag bor inne i centrala Göteborg med min mamma Karin, pappa Thomas och min storebror Alexander.
Skolan som jag går i heter Nybäck SKolan och är nog en av Götebors största största högstadieskolor. Min bästa kompis heter Per och går i min klass. Han och jag är väl inte så särskilt speciella förutom att en sak ... Vi har räddat julen. Allt började för 23 dagar sedan...
Det var den 1 december men inget var som det brukade. Det Fanns inte en enda snöflinga på marken och det var 15+ grader ute.
Jag och Per var på väg hem ifrån skolan en dag när vi plötsligt såg något rött sticka fram bakom ett träd. Vi undrade vad det var och sprang dit och kollade vad det var. Men när vi kom dit så började den röda lilla saken att springa längre in i skogen men små snabba steg. Vi sprang efter och kom till slut in i en grotta. Inne i grottan var det mörkt, nästan helt svart. Det enda man kunde se var ett svagt ljus i slutet av grottan. Vi började försiktigt gå emot ljuset som bara blev starkare och starkare. Marken började skaka och vi började sugas in mot ljuset. Jag försökte hålla mig kvar så gott jag kunde i en stenvägg, men tappade taget när något hårt träffade mitt huvud.
När jag vaknade så satt jag fastspänd i en stol med en ögonbindel för mina ögon. Det var kallt och jag kunde höra främmande röster omkring mig. Jag började skrika efter Per men fick inget svar. Jag kände hur något började att krypa upp i mitt knä och långsamt ta bort min ögonbindel. När ögonbindeln var helt borta kunde jag inte se någon. Jag vred på mitt huvud åt höger och vänster men såg ingen. Det ända jag kunde se var att jag var inne i någon slags verkstad. Efter stund kände jag att något slog till mig på benet. Jag kollade ner och där stog en liten människa men röd luva, gråa tygbyxor, ett par spetsiga svarta skor och ett långt buskigt skägg. Det liknade nästan en tomte. Jag undrade vart jag hade kommit och vem han var.
Han sa:
-Hej jag heter Adolf och är en av tomtens nissar. Jag har tagit med dig hit för att du ska hjälpa oss att hitta tomten och rädda julen. Du förstår att tomten och påskharen har alltid krigat om vem som är den bästa och den mest omtyckta. Så påskharen har i år kidnappat tomten och tagit honom till Ägglandet. Vi tomtenissar klarar inte av att besegra påskharen själva.
-Men tänk om jag vägrar att hjälpa er då?
-Då får du stanna här för alltid.
-Men vad har ni gjort med Per?
-Han sitter i rummet brevid.
Jag sa okej och gick med på att rädda tomten. Adolf spände loss mig ifrån stolen och lät mig träffa Per. Vi tyckte båda att det var märkligt det som hade hänt. Ja det kändes nästan som att de var en dröm.
Efter en stund när jag och Per hade pratat lite så kom Adolf in i rummet igen. Han tog med oss ut ifrån verkstaden och visade oss runt i staden. Staden var full av små nissar och nissor. Vi fick gå in och se i det stora stallet där alla tomtens renar stod.
Så alla historier om tomten, nissarna och renarna var alltså sanna. När Adolf visat oss runt i hela staden så fick vi se vart vi skulle sova. Sovplattsen var ett höloft med två andra nissar som skulle vakta oss över natten så att vi inte försökte rymma. Jag var trött efter allt som hade hänt den dagen så jag somnade fort.
Jag och Per blev vävkta tidigt nästa morgon utav att det skramlade och bullrade nerifrån stallet. Vi gick ner och kollade vad det var som förde ett sånt oväsen. När vi kom ner så såg vi hur nissarna började göra i ordning renarna och spänna fast dem framför släden. Jag frågade en av nissarna vad de gjorde och vem det var som skulle iväg? Nissarna sa:
-Det är ju ni som som ska iväg och rädda tomten. Gå ni iväg och ät lite frukost nu så beger vi oss av klockan tio.
-Men varför måste vi åka så tidigt?
-Det är ju bara 22 dagar kvar till julafton och vi behöver någon som delar ut alla julklappar.
Så jag och Per gick och åt en stor skål med gröt. När vi hade ätit klart så gick vi tillbaka till stallet och gjorde i orning oss för resan. Jag frågade Adolf hur vi skulle kunna klara av att köra släden och hur vi skulle hitta till Ägglandet.
När allt var färdigt packat och alla renar stod på sina platser så var var det dags att ge sig av. Alla nissar kastade sina upp sina luvor i luften och vinkade åt oss. Renarna sprang några meter och började sedan flyga. Tillslut var vi högt över marken med släden. Vi frågade hur lång tide det skulle ta innan vi kom till Ägglandet. Han sa att han inte riktigt visste, men att det skulle ta några dagar. Efter att dem hade rest i åtta timmar så bestämde sig Adolf för att de skulle stanna och låta renarna vila. Så vi letade efter täcke för natten, och hittade tillslut en liten snö grotta som vi kunde sova i.
Hej mitt namn är Johan och jag är 14 år. jag bor inne i centrala Göteborg med min mamma Karin, pappa Thomas och min storebror Alexander.
Skolan som jag går i heter Nybäck SKolan och är nog en av Götebors största största högstadieskolor. Min bästa kompis heter Per och går i min klass. Han och jag är väl inte så särskilt speciella förutom att en sak ... Vi har räddat julen. Allt började för 23 dagar sedan...
Det var den 1 december men inget var som det brukade. Det Fanns inte en enda snöflinga på marken och det var 15+ grader ute.
Jag och Per var på väg hem ifrån skolan en dag när vi plötsligt såg något rött sticka fram bakom ett träd. Vi undrade vad det var och sprang dit och kollade vad det var. Men när vi kom dit så började den röda lilla saken att springa längre in i skogen men små snabba steg. Vi sprang efter och kom till slut in i en grotta. Inne i grottan var det mörkt, nästan helt svart. Det enda man kunde se var ett svagt ljus i slutet av grottan. Vi började försiktigt gå emot ljuset som bara blev starkare och starkare. Marken började skaka och vi började sugas in mot ljuset. Jag försökte hålla mig kvar så gott jag kunde i en stenvägg, men tappade taget när något hårt träffade mitt huvud.
När jag vaknade så satt jag fastspänd i en stol med en ögonbindel för mina ögon. Det var kallt och jag kunde höra främmande röster omkring mig. Jag började skrika efter Per men fick inget svar. Jag kände hur något började att krypa upp i mitt knä och långsamt ta bort min ögonbindel. När ögonbindeln var helt borta kunde jag inte se någon. Jag vred på mitt huvud åt höger och vänster men såg ingen. Det ända jag kunde se var att jag var inne i någon slags verkstad. Efter stund kände jag att något slog till mig på benet. Jag kollade ner och där stog en liten människa men röd luva, gråa tygbyxor, ett par spetsiga svarta skor och ett långt buskigt skägg. Det liknade nästan en tomte. Jag undrade vart jag hade kommit och vem han var.
Han sa:
-Hej jag heter Adolf och är en av tomtens nissar. Jag har tagit med dig hit för att du ska hjälpa oss att hitta tomten och rädda julen. Du förstår att tomten och påskharen har alltid krigat om vem som är den bästa och den mest omtyckta. Så påskharen har i år kidnappat tomten och tagit honom till Ägglandet. Vi tomtenissar klarar inte av att besegra påskharen själva.
-Men tänk om jag vägrar att hjälpa er då?
-Då får du stanna här för alltid.
-Men vad har ni gjort med Per?
-Han sitter i rummet brevid.
Jag sa okej och gick med på att rädda tomten. Adolf spände loss mig ifrån stolen och lät mig träffa Per. Vi tyckte båda att det var märkligt det som hade hänt. Ja det kändes nästan som att de var en dröm.
Efter en stund när jag och Per hade pratat lite så kom Adolf in i rummet igen. Han tog med oss ut ifrån verkstaden och visade oss runt i staden. Staden var full av små nissar och nissor. Vi fick gå in och se i det stora stallet där alla tomtens renar stod.
Så alla historier om tomten, nissarna och renarna var alltså sanna. När Adolf visat oss runt i hela staden så fick vi se vart vi skulle sova. Sovplattsen var ett höloft med två andra nissar som skulle vakta oss över natten så att vi inte försökte rymma. Jag var trött efter allt som hade hänt den dagen så jag somnade fort.
Jag och Per blev vävkta tidigt nästa morgon utav att det skramlade och bullrade nerifrån stallet. Vi gick ner och kollade vad det var som förde ett sånt oväsen. När vi kom ner så såg vi hur nissarna började göra i ordning renarna och spänna fast dem framför släden. Jag frågade en av nissarna vad de gjorde och vem det var som skulle iväg? Nissarna sa:
-Det är ju ni som som ska iväg och rädda tomten. Gå ni iväg och ät lite frukost nu så beger vi oss av klockan tio.
-Men varför måste vi åka så tidigt?
-Det är ju bara 22 dagar kvar till julafton och vi behöver någon som delar ut alla julklappar.
Så jag och Per gick och åt en stor skål med gröt. När vi hade ätit klart så gick vi tillbaka till stallet och gjorde i orning oss för resan. Jag frågade Adolf hur vi skulle kunna klara av att köra släden och hur vi skulle hitta till Ägglandet.
När allt var färdigt packat och alla renar stod på sina platser så var var det dags att ge sig av. Alla nissar kastade sina upp sina luvor i luften och vinkade åt oss. Renarna sprang några meter och började sedan flyga. Tillslut var vi högt över marken med släden. Vi frågade hur lång tide det skulle ta innan vi kom till Ägglandet. Han sa att han inte riktigt visste, men att det skulle ta några dagar. Efter att dem hade rest i åtta timmar så bestämde sig Adolf för att de skulle stanna och låta renarna vila. Så vi letade efter täcke för natten, och hittade tillslut en liten snö grotta som vi kunde sova i.
Comment the photo
7 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/lenartsvensson/304553402/