Sunday 18 October 2009 photo 1/1
![]() ![]() ![]() |
TORSTEN ERIKSSON
3/11 1924 - 18/10 2008
Idag har jag varit utan dig i ett år.
365 dagar sedan du satte dig vid köksbordet och lämnade oss för alltid.
Det finns inga ord att beskriva den saknad jag bär, det finns ingenting som kan ta bort bilderna av dig där på golvet.
Sovandes en liten stund, inbillade jag mig först. Sedan kallnade du och jag såg att ditt liv var borta.
Samtidigt är jag så glad att du fick sluta precis som du ville - hemma bland de människor som älskar dig och utan lidande. Du slapp sjukhus och cancer och värk. Du var så stark. Lurade döden 1986 när hjärtat stannade i sjukhussängen efter en operation. Du kom tillbaka och jag fick en morfar som jag annars aldrig skulle haft. Du försvann ner i mörket när mormor hastigt lämnade dig i juli 1986, bara 59 år, men du kom upp igen. Du hittade tillbaka till det som fanns kvar.
Till barn och barnbarn. Och som du sa; "Mormor bor inne i mig och där finns hon för alltid. Jag har aldrig förlorat henne även om jag inte kan röra vid henne längre."
Och så är det med dig också, morfar. Du bor i mig för alltid och jag är så glad att du är där. Men ibland åker jag också ner i mörkret. Ibland saknar jag dig så mycket att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Ibland är ingenting värt något om jag inte får se dig igen.
Jag drömmer om dig och jag vet att du har det bra. Du ser att vi har det bra och det var ju det som var allt för dig.
Om vi hade det bra så var allting gott. Simon bor i ditt hus nu och du tycker det är jättebra, det vet jag.
Jag älskar dig och jag önskar att du hade fått se mig ta studenten på Sandö och kanske följa mig ett tag till. Men det gör du ju ändå och när jag står där på trappan och går ut från Räddningsgymnasiet så ska du vara där, högst levande, i mina tankar.
Och som prästen sa: "Torstens liv på jorden är nu slut."
En kämpe har lagt sig att sova...
3/11 1924 - 18/10 2008
Idag har jag varit utan dig i ett år.
Det finns inga ord att beskriva den saknad jag bär, det finns ingenting som kan ta bort bilderna av dig där på golvet.
Sovandes en liten stund, inbillade jag mig först. Sedan kallnade du och jag såg att ditt liv var borta.
Samtidigt är jag så glad att du fick sluta precis som du ville - hemma bland de människor som älskar dig och utan lidande. Du slapp sjukhus och cancer och värk. Du var så stark. Lurade döden 1986 när hjärtat stannade i sjukhussängen efter en operation. Du kom tillbaka och jag fick en morfar som jag annars aldrig skulle haft. Du försvann ner i mörket när mormor hastigt lämnade dig i juli 1986, bara 59 år, men du kom upp igen. Du hittade tillbaka till det som fanns kvar.
Till barn och barnbarn. Och som du sa; "Mormor bor inne i mig och där finns hon för alltid. Jag har aldrig förlorat henne även om jag inte kan röra vid henne längre."
Och så är det med dig också, morfar. Du bor i mig för alltid och jag är så glad att du är där. Men ibland åker jag också ner i mörkret. Ibland saknar jag dig så mycket att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Ibland är ingenting värt något om jag inte får se dig igen.
Jag drömmer om dig och jag vet att du har det bra. Du ser att vi har det bra och det var ju det som var allt för dig.
Om vi hade det bra så var allting gott. Simon bor i ditt hus nu och du tycker det är jättebra, det vet jag.
Jag älskar dig och jag önskar att du hade fått se mig ta studenten på Sandö och kanske följa mig ett tag till. Men det gör du ju ändå och när jag står där på trappan och går ut från Räddningsgymnasiet så ska du vara där, högst levande, i mina tankar.
Och som prästen sa: "Torstens liv på jorden är nu slut."
En kämpe har lagt sig att sova...
Comment the photo
![](http://cdn08.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
![](http://cdn08.dayviews.com/74/_u1/_u7/_u2/_u1/_u6/_u8/u1721683/1261846654_1.jpg)
(: <3
![](http://cdn08.dayviews.com/74/_u1/_u7/_u2/_u1/_u6/_u8/u1721683/1261846654_1.jpg)
Han bor inte längre i huset bredvid vårt, han bor i mig och mina tankar och minnen. Det är tungt men så måste det bli :/
7 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/leumaz/417685327/