Wednesday 4 November 2009 photo 1/2
![]() ![]() ![]() |
Och återigen i vägskälet där allting ställs på ända,
när livet kommer och livet går
lyckan springer, sorg består.
Då ser du i det öga som stungen av rosentagg,
en glädje djupare än saknad av det du aldrig får.
Ett nu som gnistrar klart och ett liv med form och kant,
utan ben som ständigt löper för att fånga
den timma han aldrig hann.
Då ser du i det öga som stungen blivit läkt,
en ro du aldrig skådat,
och en mening med varje själ.
I varje bestyr av dagen, en bit av denna läggs ner,
för att sedan komma åter i tid och evighet.
Kan du kanske se och finna av en annan man?
Kan hända måste ditt öga stingas av egen onda tagg?
Ett öga läker långsamt och fäller offertår.
Var dag bär med sin sorg, likt var dag bär med sitt skratt.
Kan hända du lär av annan? Kan hända du läker då? Kan hända du stillar benen som löper efter timman som du aldrig kommer hinna?
Och jag skrattar hejdlöst.
Kom. Följ mig i skrattet.
Samuel Eriksson
när livet kommer och livet går
lyckan springer, sorg består.
Då ser du i det öga som stungen av rosentagg,
en glädje djupare än saknad av det du aldrig får.
Ett nu som gnistrar klart och ett liv med form och kant,
utan ben som ständigt löper för att fånga
den timma han aldrig hann.
Då ser du i det öga som stungen blivit läkt,
en ro du aldrig skådat,
och en mening med varje själ.
I varje bestyr av dagen, en bit av denna läggs ner,
för att sedan komma åter i tid och evighet.
Kan du kanske se och finna av en annan man?
Kan hända måste ditt öga stingas av egen onda tagg?
Ett öga läker långsamt och fäller offertår.
Var dag bär med sin sorg, likt var dag bär med sitt skratt.
Kan hända du lär av annan? Kan hända du läker då? Kan hända du stillar benen som löper efter timman som du aldrig kommer hinna?
Och jag skrattar hejdlöst.
Kom. Följ mig i skrattet.
Samuel Eriksson