... påvägen hem somnade jag på bussen som var påväg till höganäs. jag vaknade upp i domsten, som är änghållplatsen för regionsbussen jag tar, på veckodagarna.... jag var långt hemifrån alltså. Jag kollade en tidtabell och bussen hade en timmes uppehåll (uppfattade jag det som)så jag började gå hem. och jag grät. Jag grät som jag aldrig gråtit förut. men även denna gång utan tårar. Men jag gjorde det dumma, oh började lifta. jag liftade till vajre bil som åkte förbi, och tillslut stannade en gammal VW bubbla med två unga killar i, som gav mig skjuts hem. Jonas och Fille, som var uppskakade över mitt viftande på vägkanten. Dom gav mig skjuts och frågade mig lite om hur jag mådde och sådär.... det var längesen jag grät så mycket. ... när jag kom hem var min syster och far väldigt oroliga, och jag såg ut såhär som på bilden.... Jag hade gråtit nonstop i en halvtimme innan dom plockade upp mig... ensamhet kan förstöra

Annons

The photo has no tags

September 2010