Tuesday 15 April 2008 photo 2/4
|
Du trycker ner mig, du är tyngre än stenar.
Utan ett ord, dina ögon skrattar.
Ingenting som orkar trycka emot.
Jag faller.. Jag faller. Faller hårt.
Liggandes på marken, hör jag plötsligt vingar.
Du svävar, som en ängel.
Jag ser dig över mig, du ler inte längre.
Molnen är svarta nu, världen är grå.
Ingenting kan hjälpa oss nu.
Långsamt, med stor ansträngning, sträcker jag min hand upp, mot dig.
Du fångar upp min hand i din.
Jag ser i dina ögon, vi förstår båda två.
Utan att kunna välja, har vi blivit de sista.
Våra händer håller fast, som gjutna i varandra.
Vi svävar uppåt, tillsammans.
Över träd och över vatten, rör vi oss sakta framåt.
Vi släpper aldrig.
Ingenting rör sig, ingenstans finns liv.
Är vi dom sista?
Din mun rör sig, jag hör inte ett ljud.
Allting är stilla. Allting är tyst.
Inte en vind, ens en liten bris.
Mark under våra fötter, mina vingar ramlar av.
På ett berg, svart som kol, står vi så nära.
Så nära varandra. Barfota, med mörknande fötter.
Sakta från ditt öga, ramlar en glittrande tår.
Ensam, stilla.
Den säger så mycket. Ingenting hörs, men jag vet ändå.
Med två livrädda leenden, lämnar vi våra vingar bakom oss,
marken försvinner, och runt omkring är det bara mörker.
Tungt mörker. Svart. Vatten i oss.
Vatten, som saktar slukar oss inifrån.
Vatten....
Två änglar, ensamma på botten av det mörkaste mörker,
händerna fast i varandra, och låter mörkret fylla upp dom helt.
Frihet har aldrig varit vackrare.
Kreativiteten flödar. not. Min fantasi är borta. Varför kan jag inte skriva längre?.
Ge mig inspiration förfan. Skicka bilder, som ger mig idéer. gah.
Ja, det är jag som skrivit. Men som sagt, ingen kreativitet atm.
Annons
Directlink:
http://dayviews.com/lifeisabubble/193980806/