Wednesday 16 April 2008 photo 9/11
|
Jag har alltid skrattat och försökt le. Även där jag som nu, mått som sämst. Jag har aldrig visat att jag har mått skit, och att jag bara vill gråta.
Vet ni varför?
Jag för jag vill inte vara till besvär. Jag vill inte att nån ska behöva bry sig om jag mår dåligt. Jag vill att alla andra ska må bra, inte att ni ska behöva stå ut med att höra saker om mitt jävla liv.
Men vet ni? Nu orkar jag inte mer. Jag orkar bara inte. Det känns så fel att skratta och låtsas som om allt är bra, när man egentligen har gråtit hela natten innan.
Och jag orkar inte låtsas att jag är glad. Jag orkar inte le, när jag egentligen känner mig ensam, fast jag är omringad av människor.
Jag kan faktiskt inte hjälpa att jag är den avskydda. Den där annorlunda tjejen som alla bara stirrar äcklat på när hon går förbi. Jag har inte bett om det, jag lovar, och jag kan inte hjälpa det.
Jag skulle också vilja vara en av dom. En av dom som alla gillar. En av dom populära. Men nu är det inte så. Så det är väl bara att acceptera. Är man född till att vara ensam och hatad så är det väl bara så. Mitt liv suger.
Och en sista sak, jag menar inte att ni måste bry er. Jag tvingar er inte att läsa detta. Jag kände bara att jag var tvungen att skriva. Och visst jag kanske inte kommer orka vara glad jämt mer, men jag menar inte att ni ska tycka synd om mig för det.
Vet ni varför?
Jag för jag vill inte vara till besvär. Jag vill inte att nån ska behöva bry sig om jag mår dåligt. Jag vill att alla andra ska må bra, inte att ni ska behöva stå ut med att höra saker om mitt jävla liv.
Men vet ni? Nu orkar jag inte mer. Jag orkar bara inte. Det känns så fel att skratta och låtsas som om allt är bra, när man egentligen har gråtit hela natten innan.
Och jag orkar inte låtsas att jag är glad. Jag orkar inte le, när jag egentligen känner mig ensam, fast jag är omringad av människor.
Jag kan faktiskt inte hjälpa att jag är den avskydda. Den där annorlunda tjejen som alla bara stirrar äcklat på när hon går förbi. Jag har inte bett om det, jag lovar, och jag kan inte hjälpa det.
Jag skulle också vilja vara en av dom. En av dom som alla gillar. En av dom populära. Men nu är det inte så. Så det är väl bara att acceptera. Är man född till att vara ensam och hatad så är det väl bara så. Mitt liv suger.
Och en sista sak, jag menar inte att ni måste bry er. Jag tvingar er inte att läsa detta. Jag kände bara att jag var tvungen att skriva. Och visst jag kanske inte kommer orka vara glad jämt mer, men jag menar inte att ni ska tycka synd om mig för det.
Comment the photo
felicia!säg inte så o:, jag lovar alla älskar dig, och gör dom inte det är dom ju bara så jädra avundsjuka på dig, du är en jättebra vän, för mej är du iallafall viktig för jag älskar dig, du är en av mina bästa vänner, och jag har inte heller mått bra i ett bra tag, men alla har dåliga stunder i sitt liv, efter dåligt kommer bra:) tänk på sommarn! :D gå ut med vänner och så :) jag bryr mig om dig =) luv u friend<3<333
okej, det här är inte samma problem som du skrev men jag har det även som du skriver..
12 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/liiica/194158811/