Thursday 17 July 2008 photo 3/5
|
Mitt liv har ändrats så mycket.
Jag har tänkt på en sak.
Det märks så himla väl på vissa sätt att jag mår så mkt bättre psykiskt nu än vad jag har gjort på typ ett år.
Ett tag i höstas/vintras var jag så nära att bara ge upp allt och stanna hemma och gråta för mig själv hela dagarna, men jag hade ju som tur var teatern. Där var jag alltid lycklig, det var det enda stället som jag inte fejkade på då. Visst jag kanske dolde lite känslor där med, men när jag log där gjorde jag det på riktigt, till skillnad från tex. i skolan.
I skolan i vintras fejkade jag verkligen allt, och det var väldigt nära att det brast ett tag. Och det kanske dt gjorde också, men bara när ingen såg. Det var jobbigt då. Och jag var så säker, så himla säker på att jag inte vill mer. Jag ville bara ha ett slut på allting. För jag trodde inte på att det kunde bil bättre då. Jag såg ingenting allat än det som gjorde ont.
Men det blev det. Jag kan inte riktigt säga hur, men det gick sakta men säkert. Det vände ju inte på en natt direkt, men på några månader ungefär. Och det var väl egentligen inte förän i början av Juni jag kunde säga att jag mådde riktigt bra. Men jag kan känna att det märks på mig. På bloggandet tex. i den förra bloggen jag hade skrev jag bara negativa saker hela tiden. Men i den bloggen jag har nu är det så mycket positivt. Samma med bdb, inga med smärtsamma tårbilder och sorgliga dikter. För jag vill inte dö längre, jag vill leva livet. Jag vill ha kul och göra det bästa av allt. Och att jag har kommit till denhär punkten i livet har jag bara tre saker att tacka för, teatern, the ark och mina underbara vänner. På teatern kunde jag känna mig omtyckt och jag kunde känna att jag var värld någonting. Och känslan av att stå på scen, det bara är nått extra varje gång. The Ark har hjälp mig otroligt mycket, alla låttexter och alla otroligt budskap. Ola Salo, utan dina budskap vore jag ingenting. Och också att ha Sundsvalls konserten att se fram emot, att jag skulle få se deras enda Sverige spelning i år fick mig att tänka positvit framåt. Och vännerna, Emma, alla på teatern, Malin, Lovisa, Sara, Kristin och alla andra Angelheads och många mer. Er behöver jag inte ens beskriva, ni vet att ni är underbara.
Så jag tog mig upp från all skit, och nu är jag på toppen.
Och jag är på toppen för att stanna.
Jag har tänkt på en sak.
Det märks så himla väl på vissa sätt att jag mår så mkt bättre psykiskt nu än vad jag har gjort på typ ett år.
Ett tag i höstas/vintras var jag så nära att bara ge upp allt och stanna hemma och gråta för mig själv hela dagarna, men jag hade ju som tur var teatern. Där var jag alltid lycklig, det var det enda stället som jag inte fejkade på då. Visst jag kanske dolde lite känslor där med, men när jag log där gjorde jag det på riktigt, till skillnad från tex. i skolan.
I skolan i vintras fejkade jag verkligen allt, och det var väldigt nära att det brast ett tag. Och det kanske dt gjorde också, men bara när ingen såg. Det var jobbigt då. Och jag var så säker, så himla säker på att jag inte vill mer. Jag ville bara ha ett slut på allting. För jag trodde inte på att det kunde bil bättre då. Jag såg ingenting allat än det som gjorde ont.
Men det blev det. Jag kan inte riktigt säga hur, men det gick sakta men säkert. Det vände ju inte på en natt direkt, men på några månader ungefär. Och det var väl egentligen inte förän i början av Juni jag kunde säga att jag mådde riktigt bra. Men jag kan känna att det märks på mig. På bloggandet tex. i den förra bloggen jag hade skrev jag bara negativa saker hela tiden. Men i den bloggen jag har nu är det så mycket positivt. Samma med bdb, inga med smärtsamma tårbilder och sorgliga dikter. För jag vill inte dö längre, jag vill leva livet. Jag vill ha kul och göra det bästa av allt. Och att jag har kommit till denhär punkten i livet har jag bara tre saker att tacka för, teatern, the ark och mina underbara vänner. På teatern kunde jag känna mig omtyckt och jag kunde känna att jag var värld någonting. Och känslan av att stå på scen, det bara är nått extra varje gång. The Ark har hjälp mig otroligt mycket, alla låttexter och alla otroligt budskap. Ola Salo, utan dina budskap vore jag ingenting. Och också att ha Sundsvalls konserten att se fram emot, att jag skulle få se deras enda Sverige spelning i år fick mig att tänka positvit framåt. Och vännerna, Emma, alla på teatern, Malin, Lovisa, Sara, Kristin och alla andra Angelheads och många mer. Er behöver jag inte ens beskriva, ni vet att ni är underbara.
Så jag tog mig upp från all skit, och nu är jag på toppen.
Och jag är på toppen för att stanna.