July
Saturday 7 February 2009 photo 1/2
|
Jag har allvarlig konerstabstinens.
Och att jag nu har suttit och kollat igenom alla bilder på datorn från Gatufesten i Sundsvall gör ju inte direkt saken bättre.
Ge mig en solig sommardag när jag och mina underbara konsertvänner sitter på en filt på trottoaren och köar i tryckande värme samtidigt som vi äter bagutter för att vi har insett att vi kanske behöer mat och skrattar åt alla dom andra äsger i ren övertrötthet. Ge mig folk som går förbi och titar på oss som om vi var utomjordingar och ringer sina vänner coh talar om att dom måste ta vägarna förbi "för det sitter en massa konsitga månniskor på trottoaren".
Ge mig stunden när alla slutligen radar upp sig för spurten in till konsertområdet, och springer i panik utan att bry sig det minsta lilla om en tappad sko eller två, bara man får den efterlängtade platsen längst fram. Ge min timmars köande med ryggen lutad mot staketet längst fram och fnissande åt alla foton som tagits under dagen. Ge mig den stigande spännignen när man reser sig upp och förbanden börjar spela. Ge mig skratten åt den otroligt fyndiga texten man efter vissa divideringar kommer på att skriva på kartongbiten man självklart ska hålla upp när det efterlängtade bandet kommer. Ge mig stunden när skynket framför scenen dras bort för att ge plats åt det absoluta favoritbandet. Se mig "nej nu dör jag spänningen" innan världens underbaraste springer in på scenen. Ge mig publiken som dånar i öronen och blandas med musiken som är så hög att den säkert lyft taket om inte konserten hade varit utomhus. Ge mig dom grymaste låtarna och dom underbaraste mellansnacken. Ge mig guldkonfetti som plötsligt sprutar ut i publiken och gör slutet på konserten till en enda stor guldglittrande dröm. Ge mig lyckotårande efteråt när man mitt i natten sitter ute på gatan och tänker på konseten samtidigt som man väntar på att få en chans att prata med den stora idolen. Ge mig känslan av hur hjärtslagen ökar när man ser honom komma gående åt ens hålla och ge mig den sanslösa lyckan när han komemr fram och börjar prata med oss. Ge mig kompisarnas kramar av glädje och skratt efteråt och ge mig den otroliga känslan av att ligga i sin säng natten efter och tänka tillbaka.
GE MIG EN THE ARK KONSERT NU
Och att jag nu har suttit och kollat igenom alla bilder på datorn från Gatufesten i Sundsvall gör ju inte direkt saken bättre.
Ge mig en solig sommardag när jag och mina underbara konsertvänner sitter på en filt på trottoaren och köar i tryckande värme samtidigt som vi äter bagutter för att vi har insett att vi kanske behöer mat och skrattar åt alla dom andra äsger i ren övertrötthet. Ge mig folk som går förbi och titar på oss som om vi var utomjordingar och ringer sina vänner coh talar om att dom måste ta vägarna förbi "för det sitter en massa konsitga månniskor på trottoaren".
Ge mig stunden när alla slutligen radar upp sig för spurten in till konsertområdet, och springer i panik utan att bry sig det minsta lilla om en tappad sko eller två, bara man får den efterlängtade platsen längst fram. Ge min timmars köande med ryggen lutad mot staketet längst fram och fnissande åt alla foton som tagits under dagen. Ge mig den stigande spännignen när man reser sig upp och förbanden börjar spela. Ge mig skratten åt den otroligt fyndiga texten man efter vissa divideringar kommer på att skriva på kartongbiten man självklart ska hålla upp när det efterlängtade bandet kommer. Ge mig stunden när skynket framför scenen dras bort för att ge plats åt det absoluta favoritbandet. Se mig "nej nu dör jag spänningen" innan världens underbaraste springer in på scenen. Ge mig publiken som dånar i öronen och blandas med musiken som är så hög att den säkert lyft taket om inte konserten hade varit utomhus. Ge mig dom grymaste låtarna och dom underbaraste mellansnacken. Ge mig guldkonfetti som plötsligt sprutar ut i publiken och gör slutet på konserten till en enda stor guldglittrande dröm. Ge mig lyckotårande efteråt när man mitt i natten sitter ute på gatan och tänker på konseten samtidigt som man väntar på att få en chans att prata med den stora idolen. Ge mig känslan av hur hjärtslagen ökar när man ser honom komma gående åt ens hålla och ge mig den sanslösa lyckan när han komemr fram och börjar prata med oss. Ge mig kompisarnas kramar av glädje och skratt efteråt och ge mig den otroliga känslan av att ligga i sin säng natten efter och tänka tillbaka.
GE MIG EN THE ARK KONSERT NU
Comment the photo
Önskar att jag hade vart på gatufesten!
8 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/liiica/328688699/
Visa toppen
Show footer