I 3, snart 4 år har vi varit bästa vänner. Vi har gått hand i hand mot livets alla motgångar. Nu känns det som vi släppt varandras händer och fortfarande går mot livets motgångar, fast på olika spår. Vi ska inte gå på olika spår, vi ska ju gå hand i hand tillsammans livet ut.

Det har blivit som hon antagligen ville, hon har fått oss att börja bråka. Det har hon, men varför ger vi oss? Varför låter vi henne förstöra mellan oss? Varför håller inte vi bara hårt i varandras händer och skiter i vad hon säger? Varför är det som det är? Håller vi på at glida isär? Är det du vill? Vad vill du egentligen? Jag kan inte ensam rädda våran vänskap, jag behöver din hjälp också. Men innan jag räddar den behöver jag veta vad du vill, vad vill du med oss egentligen?

Jag älskar dig så mycket så att om du lämnar mig kommer jag ge upp. Du har ju funnits där för mig så länge så om du skulle försvinna nu skulle jag inte palla mer, du har hjälpt mig genom livet <33

stunderna vi hade tillsammans innan allt hände, det är de som stunderna som jag saknar, inte stundern från denna sommaren,då vi bara grälade. Jag vill att allt ska bli som förr igne för utan dig sjövl är jag int mig sjäv. Jag älskar dig så mycket att hatet jag kan känna till dig inte är starkt nog att göra så att jag lämnar dig. Efetr allt som vi gått igenom kunde jag lämnat dig för längesen, men jag gjorde inte det för jag älskar dig så jävla mycket. du ser sidorna hos mig som ingen annan ser, du såg på mig när jag tvivlade på mitt liov och var ledsen, du harhjälpt mig genom flera grymt jobbiga grejer. alla gånger du ringer mig för att bara säga god natt och att du älskar mig, det är de stunderna jag tänker på när jag ligger gråtandes och försöker sova när vi är ovänner ihopp om att ett samtal från dig ska komma och du bara säger att du älskar mig, men de samtalen kom inte så för ett tag trodde jag att jag skulle förlora dig för gott, dne hemska känslan kommer tillbaka ofta, jag har den känslan nu. Jag älskar dig <333